Två skepnader / Two appearances

Förra sommaren visade jag en återhållet gul Iris Foetidissima. Här också den blekblå. "Bären" däremot, är denna iris vinterskepnad – klarröda, rena julfröjden, redan från oktober och långt in på nya året. Ja, nästan ända tills de nya blommornas spjut skjuter upp ur bladrosetten, någon gång i maj. Iris foetidissima är en av få irisar som är vintergröna här i England (även om de sett lite chockade ut under den senaste tidens snötäcke). Bilden på bären togs för kanske fem dagar sedan. Men nu har det tinat här på sydkusten, för fyra dagar sedan låg snön fortfarande, i dag är det kanske 12 grader varmt. Här svänger det snabbt!

The berries is the winter 'face' of Iris Foetidissima – one of few irises which are evergreen here (though a little shocked underneath the recent blanket of snow). The berries are like christmas decorations, from october and well into the new year.

God Jul! / Merry Xmas!

(English summary in the end)

Med en entusiasm ovanlig hos de som kallar sig motsträviga ska nu undertecknad försöka trotsa det engelska snökaos som senaste dagarna har hållit landet i vad som närmast kan liknas undantagstillstånd – för att resa bort och fira jul. The conditions är allvarliga, förstår ni där i Sverige. Här har flera centimeter snö drasat ned, oh dear, och ligger kvar! (ja, som pudersocker på semlor, ungefär, men redan semlor är exotiska i den här delen av världen). På grund av vädret stänger de flesta engelska skolor, bussar går inte, tåg går inte utan enorma förseningar (ni kanske hörde om de 2000 passagerare som fastnade i 16 timmar i tunneln under kanalen, ja, det är inte mycket bättre på fast mark heller, that I can guarantee). Inte nog med att det varnas å det allra seriously att försöka köra bil på vägarna, i BBCs News direktsändning står den utsände reportern, oklanderligt klädd i tunn middagskavaj och slips (we can't let the standards slip), och väser fram mellan blåa läppar, "Don't go out unless necessary!".

Tanken var att vi skulle åka till Östersund (en stad som fungerar alldeles utmärkt också under en halv meter snö). Vi får se om vi fastnar på vägen (det lär i så fall definitivt bli på den här sidan Nordsjön).

Till alla bloggarvänner och läsare: En riktigt härlig, och God (VIT!) Jul!

With enthusiasm unusual for those who call themselves reluctant, I will try to defy the English snow chaos, which for the last few days has held the country in something close to a state of emergency, and travel to celebrate xmas up north. Luckily, where we're going, life runs smoothly even under half a metre of snow (we're talking north of Sweden here, they've been practising dealing with that white stuff for a couple of years now). Unless we get stranded on the way, probably on this side of the North Sea.

Anyway, to all blog friends and readers: A Happy (and WHITE!) Christmas to you all!

Blooming Friday: Hett / Hot

(English summary at the end of post)

Här tror man att man har ett lager vanlig trädgårdsmylla i ett bara småljummet hörn av världen. Men ibland slår det lågor ur rabatterna. Denna röda elegant är inte bara hetlevrat eldig utan också smått exotisk, åtminstone i mina ögon. Namnet är Crocosmia ’Lucifer’. Det är ett tillnamn som får en att undra om marken under fötterna är både djupare och varmare än som kan anas från ovan…

Perennen, som är en lökväxt (med oproportionerligt liten lök i förhållande till den imponerande höjden och stjälkstyrkan i den färdiga plantan, kan tilläggas), kom i arv med husköpet, fast då som en ensam, vek stängel på helt fel plats. Jag vill inte påstå att jag har någon vidare relation med underjorden, men jag kan härmed meddela att också de mörka makterna tycks uppskatta att bli sedda, förstådda och gullade med…

You thought you had just a layer of ordinary garden soil in a fairly mild corner of the world. But sometimes, there’s fire in the flower beds, and you wonder just how deep, and just how hot, it is down there... This red, elegant perennial is called Crocosmia ’Lucifer’. Intitally inherited from previous owners as a stand alone weak stalk, you can see now, that also the powers of the darkness seem to appreciate a little TLC…

Blooming Friday: Att dofta eller inte dofta / To smell or not to smell

(English summary at the end of the post)

Det ligger ett minne av en svensk sommarnattsdoft lagrad i hjärnbarken. Jag skriver ett minne, för själva doften har tunnats ut, förflyktigats och sedermera helt försvunnit – rå är tiden. Ändå är upplevelsen av doften en så tydlig hågkomst. Det är kaprifol jag tänker på, hur den fyller en blåtonad sommarskymning.

Kaprifol-lös levde jag så, åren gick. När jag trasslat ut två övervuxna nystan av klängerväxter här i min engelska trädgård, förstod jag att de är två varianter av just Kaprifol. Lycka. Blott kortvarig. Kan ni förstå, dessa doftar inte alls! Kan ni förstå, att man planterar stumma kaprifoler?

Den ena är inte ens vacker (förkrympta, brungula blomställningar). Fast nåja, den andra är ju rätt elegant att se på, de läckra, illröda, modernistiska knoppkorgarna. Och utslagna, i tre färger och intrikat form.

There is a lingering memory of a Swedish summer night’s scent, deep in my brain. I write memory, since the actual scent has been diluted, and is now completely lost – harsh is time. Still, the feeling of the scent is an immensely clear reminiscence. I’m thinking of Honeysuckle, how it fills a blue-tinted summer dusk.

Honeysuckle-less I lived, years passed. When I detangled two over-grown messes of climbers, here, in my new English garden, I realised they were two varieties of Honeysuckle. Happiness. Very brief. They don’t smell at all! Why plant non-smelly Honeysuckles? One of them isn’t even pretty (dwarfed, brownish yellow flowers). But all right, the other one is quite elegant, visually, from the red hot, modernist bud baskets, to the opened flowers, intricately designed, boasting three colours.

Blooming Friday – Trädgårdspassion

En rendez-vous under busken, och bara de två – inga andra tulpaner på den här sidan staketet. Då är det är inte alldeles märkligt att de bara har ögon för varandra. Den ena eldig, flammande hetröd, den andra försiktig, nästan underdånigt blyg. En slängkyss, en blinkning, nu rister det i bladen. Varpå jag ser det bäst att gå in i huset och koncentrera mig på spackel, väggfärg och silikonsträngar. Allt i kyskt vitt, jag garanterar.

Blooming Friday – fortfarande i blom

Kanske ett något annorlunda, rent av märkligt bidrag till Blooming Friday. Det här är en sparad blomma från julens amaryllis. Bladen är fortfarande friska och gröna (ska prova att plantera ut dem i april), men blommorna vissnade förstås ner efter helgerna. Ändå hade jag inte hjärta att slänga dem. Också i sitt vissna tillstånd så fulla av färg och energi, men med nya veck och vindlingar, och ett alldeles fantastiskt nätverk av blombladsnerver. Nu förevigad på bild kan jag kanske låta blomställningen gå till sin sista vila...

Vinter i Kew 2: ...och färgen är röd!

Hundratusentals orkidéer åsido, många agave och andra tropiska växter blommar för fullt på Kew Gardens i London just nu. Blodfullt, vibrerande rött är ett genomgående tema. Vad mer kan jag säga, jag är mållös inför dessa.

Kaskad i rött

Så kom hon då, amaryllisen. Och julen. Vräkte upp sin varmröda famn och där stod jag, som vanligt, med tindrande ögon. Som ett barn.

Julen är i knopp...

Fler ordlös onsdag hittar du här.