Han måtte ha besökt Marrakesh, Slas. Här landade jag på annandagen och insåg att mina förväntningar på en stad byggd mitt i en öken definitivt inte hade grönska särskilt högt på listan. Visst, en oas här och där kunde jag gott tänka mig, någonstans måste stereotypen ha fått sin första näring. Istället möter jag en stad där de offentliga planteringarna överträffar – både i skala och ambition – de i de flesta europeiska huvudstäder jag kan komma på (bara Agdalträdgården, grundad någon gång på 1100-talet, sträcker ut sina frukt-, oliv- och aprikosträd över 500 hektar). Man får dessutom ha i åminne att de har en nackdel, marockanerna. Regn är inget man kan räkna med.
Bevattningstekniken har man effektiviserat, med en snillrik ”vallgrav” som grävts upp runt alla plantor och träd (utom suckulenter, förstås). Detta koncentrerar det tillförda vattnet till där det verkligen behövs. Notera också hur naket det är mellan de stora träden/plantorna. För en svensk trädgårdsentusiast kliar det genast i fingrarna och man vill spada in någon läcker underplantering. Jag har inte fått det bekräftat men jag gissar att anledningen är just torkan. Stora plantor med kraftfulla näringsreserver går att odla i en öken. Småväxter är liksom ingen idé, de skulle torka på en förmiddag om man inte var där med slangen varje dag.
Irrigation technology has been refined with an ingenious "moat", dug up around all the plants and trees (except succulents, of course). This concentrates the supply of water to where it's really needed. Also, note how bare the ground is between the plants. A Swedish garden enthusiast instantly wants to fork in some dense underplanting. Not confirmed but I'm guessing that the reason is the drought. Large plants with powerful nutritional reserves can grow in a desert. Growing small plants is no point, they would wither in a morning if you were not there with the hose every day.
Palmer är, förstås, legio i den här delen av världen. De är dessutom läckert grafiska i sitt uttryck. De resliga stammarna ger höjd i ett platt landskap och är dessutom snyggt färg- och formmatchade med linjerna i de medeltida byggnaderna.
Palm trees grow, of course, in abudance in these parts of the world. They are also elegantly graphic in their expression. The tall trees provide height in a flat landscape and their color and shape elegantly matching the hues and lines of the medieval buildings.
Palmernas bladverk ger en rufsig, nästan lekfull kontrast till den allvarliga, stilrena arkitekturen.
The palm tree foliage gives a tousled, almost playful contrast to the serious, classy architecture.
Och glöm det där med turistortens standardpalm, här finns en artrikedom inom släktet som får våra svenska tallskogar att synas en aningens enahanda.
And forget your standard tourist resort palm tree. Here, there is a variety of species within the genus that make our woodlands appear somewhat monotonous.
Palmer är också ymnigt förekommande i den centrala stadsparken, förstås, som bitvis ter sig som en smärre djungel i svenska ögon.
Palm trees are also abundant in the central city park, of course, which at times resembles a small jungle to me.
De botaniska inslagen intill och inuti (!) medeltida palats och andra historiska byggnader tycks lika kärleksfullt omhändertagna som husen själva. Det är som om de alltid hört ihop, vuxit ihop. Lätthet och fräschör intill tyngd och historia. Det är också trädgårdarna och växterna som visar spåren av liv genom seklen; en lördagsförmiddag i skuggan under palmen ligger inte långt borta i fantasin, en måltid av nyss plockad frukt. Möblemang och saker däremot, är undanplockat och förevisas i glasmontrar om de visas alls.
The botanical additions on the grounds and even inside (!) Medieval palaces and other historic buildings appear to be as lovingly cared for as the houses themselves. It's as if they have always belonged together, grown together. Lightness and freshness next to weight and history. It's also in the gardens and through the plantings that history comes to life. One Saturday morning in the shade of the palm trees on the patio is not far away in the imagination, or a meal of just-picked fruit. Furniture and things, however, are removed from the rooms and exhibited in glass cases if they are shown at all.
Öknen måste grönska för att kunna uthärdas. Och de flesta ståtliga byggnader här byggdes en gång med en trädgård, något annat var otänkbart. De stora palatsen har flera stycken. Följaktligen är det inte alls konstigt att ramla på en citron bland grenverket i gången upp mot Palais Bahia, eller att bananer blommar på dess innergård.
The desert has to flower to be endured. And most magnificent buildings here were built with a garden, a lush patio, anything else was unthinkable. The great palaces even have several. Consequently, it is not surprising to stumble across a lemon among the branches by the path up to the doors of Palais Bahia, or finding the banana plant in flower in its courtyard.
En Brugmansia frodas intill den medeltida gravvården.
A Brugmansia thrive next to the medieval tomb.
Så, vad kombinerar man dessa exoter med? Svaret ligger i rubriken. Rosor. Totalt otippat av undertecknad. I tiotusental. Enorma rabatter med bara två färger, två sorter. Vita är favoriten, men på sina ställen dominerar en röd sort. Enkelt, elegant, och effektfullt.
(Nästa inlägg ska handla om en vinterfrukt som vi numera kan köpa året runt. Men i Marrakesh vrids årstiderna rätt. Det är på vintern, lagom till jul, som apelsinen mognar. Och det blir temat över hela staden.)














