Monday, 25 May 2009

Svalt och elegant / Cool and Elegant



(English summary at the end of the post)


Den tredje och sista trädgården i min miniserie ”Tre dagar, tre trädgårdar, tre uttryck” är Kungliga Botaniska Trädgården i Kew, i London. Denna gröna lunga har något av en magnetisk dragningskraft – så till den grad att jag nu köpt årsmedlemskap. Antagligen tar det längre tid ändå, att uppleva hela trädgården. Området är så stort, och innehåller så mycket sevärt, att jag trots upprepade besök aldrig tagit mig genom hela, eller ens tvärs över – det är alltid något man fastnar för redan bara halvvägs in, och tiden rinner snabbt iväg. Varje årstid bjuder också på visuella överraskningar, nya plantbekantskaper och arrangemang man inte sett förut.


Den dag i mitten på maj då jag besöker Kew den här gången, blommar de sista vårlökarna – vita Narcissus poeticus x recurvus (tack, Tant Grön för att du fick mig på rätt spår!) och Ornithogalum umbellatum. Den senare heter Star of Bethlehem på engelska, och vackert Morgonstjärna på svenska.


Sedan dras jag mot de vidsträckta perennrabatterna i halvskuggan på östra flanken av trädgårdarna. Inget som sticker ut, harmonin är fullständig, men kompositionen drar ändå blicken till sig. Jag står framför rabatten och fascineras av hur enkelt formgiven den är, och ändå så stark i uttrycket, allt framtrollat med några få arter. Det är en kärleksfull orgie i stora blad och till största delen vita blommor. Som bas i framkanterna ligger massiva trupper av de blanka bladen i storlek X-large som tillhör Bergenia crassifolia ’Silver Light’, vars vita blommor kikar fram på sina ställen. I fonden, höga, uppåtsträvande Rodgersia aesculifolia med stora, kontrasterande, nästan läderartade, matta blad (och som kommer få vita konformade blommor lite senare). På väl valda ställen böljar långa stänglar av insmygda Polygonatum x hybridum, Solomon’s Seal, eller Jätterams på svenska, som ser till att bryta minsta tendens till monotoni.


Däremellan altstämman; täta klungor av vita Trillium grandiflorum 'Flore Pleno’ – åter igen med generöst bladverk, och därtill fylliga, dubbla blomhuvuden, som i korus, lydigt vända åt samma håll (man undrar om Kews trädgårdsmästare tillrättavisar dem varje morgon). Strax intill sträcker små skira Primula Sieboldii ’Alba’ på halsen.


För att ge en aning kindfärg åt anrättningen har man skvättplanterat rosa Bergenia Stracheyi, samt matchande, kolorerade blad i form av Epimedium x versicolor (med det lustiga namnet Sockblomma på svenska).


Men, inte nog med det. När man minst anar, när man tror man ”kan” rabatten, slår de an en grupp magiskt djupblå Iris typhifolia – och man kapitulerar fullständigt.

Det är trädgårdsdesign i den högre skolan.


Jag har bara ett enda klagomål på Kew. Det är ett förfärligt blåshål.

(Missade du del ett och två i denna miniserie finns de här: Scotney Castle Garden och Capel Manor Gardens)

11 comments:

Lillebeth said...

Tack, tack för att du visar dina paradisöar i Londons värld. Hoppas att jag någon gång får vandra i det du så vackert och kunnigt beskriver. Jättehärliga bilder!

Arboarkticum said...

Naturligtvis har de en alldeles särskild trädgårdsmästare som vänligt men bestämt tillrättavisar alla blommor som sträcker sig åt fel håll :-) Eller - funkar det inte så i alla engelska trädgårdar??? Underbara bilder. Underbara Kew. Suck.

Ruben said...

Låter som en väldigt fin rabatt! Att ha variation i bladens form är ju väldigt viktigt. Men, Bergenia har jag aldrig tyckt särskilt mycket om, trots att vi har den själva - dock i utkanten av tomten.
Skrev en väldigt intelligent kommentar till Flower Show-inlägget, men det försvann visst i cyberrymden. Nåja, ingen större skada, det kanske inte var så intelligent när allt kommer omkring ;-)
Ha det gott!
/Ruben

Anja said...

Vilket härligt reportage!/Anja

The Intercontinental Gardener said...

Vilka underbara bilder igen; du fångar växternas "själ" så bra i dem. Och så vackra kombinationer, något att hålla i minnet när man komponerar själv i sin trädgård. Det finns så oerhört mycket vackert att se i trädgårdarna i England, lucky you! :-)

Tant Grön said...

Det låter fantastiskt vackert. Och på sådana ställen kan man åstadkomma det som är så illa svårt att lyckas med på hemmaplan: att genomföra den tanke som man tänkte från början, hålla sig till ritningen.
Jag har gett upp om att ens försöka, men är desto ivrigare trädgårdsturist. Därför är det extra trevligt att följa med på dina guidade turer hos dem som lyckats. Och det får nog bli Kew Gardens i verkligheten också nästa gång.
Nu har jag förresten varit ute och knäppt en bild av den dubbla varianten av narcissus poeticus- flore plena-visas inom kort på min sida!

Tant Grön said...

Hej där, jag skrev också en kommentar till dig som bara försvann! Fast den var till just det här inlägget och handlade om glädjen med att trädgårdsturista i stora och proffsigt planerade och skötta parker och trädgårdar. Där kan man njuta av hur det tar sig ut när den som planerar också håller sig till planen, vilket- har det visat sig- är fullkomligt omöjligt att göra på hemmaplan.
Och att Kew Gardens absolut står på min lista för nästa Londonbesök, tack för den guidade turen!
Och så tipsade jag om den dubbla varianten av narcissus poeticus, som finns på bild på min blogg i denna stund...

Camellia said...

Tack allihopa, ni får min skrivarlust att riktigt brinna – underbara läsare är ni. Ingen fara Tant Grön, det var bara jag som var ute och for igen (jodå, mer trädgårdstursm blev det också), så jag inte var hemma och tryckte på publicera-knappen.

Lillemor said...

Fantastiskt fina foton av fina växter!

Maria Berg said...

Fina bilder och fint skrivit.
När jag jobbade som au-pair i London 1990 besökte jag Kew många gånger, skulle var härligt att få komma dit igen.

Kul det skulle vara att få höra dig beskriva min rabatt. Du skall veta att du alltid är välkommen hit.
Nu skall jag njuta vidare på din sida,
/MB

Ruben said...

Hästkastanjen har fått sitt namn av att frukterna förr användes som hästmedicin.
I landet Persien (Iran) red man sina hästar snabbt genom öknen.
Då blev hästarna mycket andfådda och behövde hjälp.
Malda kastanjer gjorde att de fick lättare att andas.
Saxat från:
http://www.natur.pedc.se/index.asp?IDnr=206

/Ruben