Wednesday, 20 May 2009

Chelsea Flower Power Show (3)



English summary at the end of the post.

Grattis Ulf Nordfjell, helt rätt och högst välförtjänt! Sveriges bidrag genom Nordfjell är stilrent, elegant och en väl avvägd balans av modernism och klassicism.

Nordfjell sa innan tävlingen att han formger ”i naturens anda, snarare än att imitera den”. Och här är man, konceptuellt, än i staden, än i skogen, än vid havet, lekfullt tolkat med fast hand. Modernist som han är, blir då granithällarna geometriskt huggna i block (fast med bibehållen obearbetad yta och antydan till naturell lutning) De används som markörer – än ”flytande” bland vinkelräta rabatter, än nedsänkta till botten av en högst urban sjö. Blommor och bladverk blir arkitektoniska mattor där emellan, stundom punkterade av friare, vertikala solitärer som till exempelt organiskt svajande Jättestäppliljor, Eremurus ’Joanna’, och barrträd i silver och blått, som de molnklippta blå miniatyrtallarna, Pinus sylvestris ’Watereri’. De löser upp linjerna och höjer blicken mot fonden – och stugan i gläntan, antydd av en trästruktur, svart, inte faluröd, och omsluten av futuristiskt glas. En paviljong för stadsskor, inte grova kängor. Här blir graniten slätslipad, från ute till inne, berghäll till golv, via ett par steg över en högst civiliserad träspång. Färgskalan domineras av harmoniskt grönt (som i en arkitektonisk, linjalrät Avenboksvägg), med mycket vitt (ibland havsnära som Strandkål, Crambe maritima) och blått (med känsla av skogsmark som Viola ’Belmont Blue’).

En högst personlig kompilation med oerhörd fingertoppskänsla. Kanske är det en smaksak, men Nordfjells gröna spa utstrålar för mig också en viss kyla, en viss distans. Det gör den också, ironiskt nog, en smula opersonlig. Därför skulle jag själv kanske inte vilja ha trädgården som helhet utanför mitt sovrumsfönster. Men, att kunna kliva ut i en sådan underskön urban oas från en arbetsplats, eller varför inte ett sjukhus, måste vara en själskur med självaste Moder Natur som terapeut.

Missade du de första delarna av denna miniserie om Chelsea Flower Show, finns de här och här.

(Bilder från BBC)


Congratulations, Ulf Nordfjell, absolutely right and very well deserved! Nordfjell’s contribution is stylish, elegant and contains a well executed balance of modernism and classicism. Nordfjell said before the competition, that he designs ’in the spirit of nature, rather than mimicking it’. And here you find yourself, conceptually, now in the city, now in the woods, now by the sea, playfully interpreted. Being a modernist, the flat rock of granite have been geometrically hewn in blocks (but with preserved, rough surfaces and the hint of a natural slope). They are used as markers – both ”floating” in perpendicular flower beds, and sunken to the bottom of a very urban lake indeed. Flowers and foliage become architectural rugs in between, occasionally pierced by vertical solitaires as, for instance, organically swaying
Foxtail Lilies, Eremurus ’Joanna’, fir trees in silver and blue, as the cloud-pruned Pinus sylvestris ’Watereri’. They loosen up the lines and raise your gaze towards the back – and the cottage in the glade, suggested by a wooden structure, black, not traditionally Swedish red, and enclosed by futuristic glass. A pavilion for city shoes, not muddy boots. Here, the granite is smoothly polished, from outdoors to indoors, rock to floor, via a couple of steps over a very civilised wooden footbridge. Colour scheme is dominated by green (as in a architectural Hornbeam wall, cut along a ruler), with a lot of white (sometimes with a smell of the sea, with Sea kale, Crambe maritima) and blue (with a touch of woodland through Viola ”Belmont Blue’).

A highly personal compilation. Perhaps it’s a matter of taste, but Nordfjell’s green spa, in my eyes, also gives off a certain air of cool distance. Which makes it, rather ironically, quite impersonal. Therefore, I wouldn’t want it outside my bedroom window, myself. But, being able to step out into such a lovely, urban oasis from an office, or why not a hospital, has to be a remedy for the soul, with Mother Nature herself as the therapist.

Images from BBC.

8 comments:

Anja said...

Oj då! Vi har valt lite av samma spår...innan jag hann se på andras blogg!/Anja

Nutty Gnome said...

Hi Camellia, I agree with you - I think Nordfjell's design is lovely, but impersonal.

I loved the Garden in the Silver Moonlight and the Chinese Garden - but that perhaps reflects my ongoing work in making my Japanese Garden! Obsessive - moi?!:)

Gail said...

I love it! Were we to move and start anew...our house and garden would be in this vein! We both think we might be ready for a big change. gail

Tant Grön said...

Inte för att jag har sett så många av de andra bidragen till Chelsea Flower Show, men nog måste Ulf Nordfjells trädgård vara en värdig vinnare! Så sval och harmonisk i både strukturen och växtvalet och färgerna. Den ger verkligen en känsla av stillhet och ro, som ett grönt spa som du uttrycker det.
Jag blev lite nyfiken på en del av växterna- de små träden med silverfärgade blad, kan det vara silverpäron? Det framgår inte av beskrivningarna jag har hittat på nätet.
Men huga, att tänka sig att använda denna trädgård till vardags, nej, det går bara inte. Jag skulle inte våga släppa loss ett gäng ungar att skutta i dammen, spilla vinbärssaft på den putsade graniten och jaga runt bland de spröda vita blomspirorna... Men det är väl, som sagt, inte det som är meningen.

Det är förresten en ren fröjd att läsa dina kvalificerade artiklar, de kunde varit skrivna för vilken kultursida som helst!

Camellia said...

Tant Grön, tack så hemskt mycket för berömmet, nu blev kinderna alldeles varma.

Karin A said...

Ja kul att han vann! Roligt att se dina bilder från Chelsea Flower Show. :) Trevlig helg! Kram Karin

Lillebeth said...

Visst, kul att han vann. Det du visar påminner om "Skogens trädgård" på Wij trädgårdar här uppe i Ockelbo. Och jag håller med; det är lite kyligt distanserat men så vackert. Och passar, precis som du säger, på allmän plats där det skulle vara välgörande.

The Intercontinental Gardener said...

Vilken oerhört bra text du har skrivit. Det är så synd att jag inte kunde komma till Chelsea i år, det skulle ha varit så intressant att ha sett allt själv... Men dina rapport ger så mycket, och jag tittade på Daily Telegraphs sidor där man kan "vandra själv" i trädgården. Lite kyligt, verkligen; jag tyckte att förra gången Ulf hade lite mer poesi i sitt tävlingsbidrag. Men passande i dessa lågkonjunkturtider.