Aquilegia – Depressionshämmande?
Förhandstipsen och känslorna har duggat tätt. Vad är det som blir nästa stora trädgårdstrend? Vilka tankar har vibrerat ute i trädgårdstokiga England inför manifestationen Chelsea Flower Show? Jag har lagt örat mot marken så här just innan medaljerna delas ut.
Klippt buxbom inte bara står sig, utan kommer i fler variationer, tätt följd av spaljerad Avenbok som man bygger hela väggar med, om man får tro tidigare guldvinnaren (och i år också domaren) Tom Stuart-Smith. Han ger samtidigt en känga åt sina kolleger när han undrar om det som är hett inte helt enkelt är styrt av vad de stora, europeiska ”träd-stormarknaderna” har att erbjuda, och vad som ser bra ut i en trädgårdsmodell simulerad på datorn. Han fortsätter, ”trädgårdsdesign blir som att leka med lego, med naturalism reducerad till en liten dörrmatta av gräs”. Personligen hoppas han (så där lite lagom engelskt, syrligt) att de senare årens trädgårdsgimmickar försvinner tillsammans med ”tredje klassens skulpturer” (enligt skribenten en gedigen Chelsea-tradition), liksom ”de puttinuttiga vattenarrangemangen och de tindrande, multifärgade miniatyrlamporna, osannolikt inbäddade i kinesiska granitbumlingar.” (och plötsligt tycker man sig ha fått sig en sida ur en billig postorderkatalog beskriven, inte en högoktanig, professionell trädgårdsfest).
Designern Tony Smith, som gör en trädgård för Quilted Velvet i årets show, har en insiktsfull syn på det här med trädgårdar i och utanför Chelsea Flower Show; ”En riktig trädgård kan ses som en symfoni med många tempon och oändliga variationer, medan en show-trädgård är mer som en treminuters poplåt. Det är bra om den snabbt grabbar tag i en, men också att den har ett visst djup, tillochmed är känslosam, och betyder något för varje enskild person.”
The Telegraph’s Val Bourne spekulerar i recessionens inverkan också på trädgårdsdesigners val (och i förlängningen vad som visas på Chelsea Flower Show), och pekar – under rubriken ”Det handlar blott om terapi” – på en ny enkelhet. Enkla blomformer, dämpad färgskala, lågmälda kompositioner. Hans tolkning av de hårt trimmade häckarna och träden är att de är en ”strävan mot beständighet”, och tycker sig tillochmed se att svenske Ulf Nordfjells spaljerade Avenbokshäck erbjuder ”skydd”. Uppiggande är ”luftiga inslag” som t ex olika fintrådiga gräs, Aklejor, och Thalictrums, som alla ” lättar humöret”.
Och finanskrisen har också slagit till än mer direkt mot showen och trädgårdsdesigners – ett flertal sponsorer har backat ur och i år är det bara 13 specialdesignade show-trädgårdar, mot 22 förra året.
ps. Svenskarna ligger i täten – redan för 200 år sedan kände man på sig i Wrams Gunnarstorp att det här med Buxbom och Avenbok var en idé att satsa på för framtiden (de tillhör ju inte de mest snabbväxande, så framförhållning är receptet). Se Slottsträdgårdsmästarens rapport från en svensk klassiker.
Första delen av Chelsea Flower Power Show finns här.
English summary to come shortly.
Posts
7 comments:
Hurra! Nu vaknade nyhetsjournalisten i mig- vill gärna vara först med att rapportera på denna sida:Ulf Nordfjells trädgård, tadam!, Best in show!
Visst blir man lite stolt i sin nationalistiska själ. Nästan som att vinna Melodifestivalen.
Jag gillade verkligen jämförelsen med symfonin och poplåten i din kommentarskrönika förresten!
Ja, visst är det kul, såg just direktsändningen här. Bortsett från att han är svensk så tycker jag att hans trädgård var klart bäst! Återkommer under dagen med egen recension av både den och andra deltagande trädgårdar.
Trender är det väl i och för sig inget fel med. Man får helt enkelt försöka stå emot, och bara anamma de trender man känner för. Själv sitter jag här med ett blått klot, och begriper inte hur jag en gång i tiden tyckte att det var något att ha. Som förmildrande omständighet kan berättas, att det faktiskt inköptes i Danmark några år innan det kryllade av dem på Plantagen. Men, nu funderar jag på att måla det randigt eller något och kanske skapa en ny trend. Fy på mig!!! Ha det gott! /Ruben
Absolut Ruben, trender är det inget fel på – det var ingen ironi i det, men jag gillar att se saker och ting från olika vinklar! Och ett så stort evenemang sm Chelsea ska väl tåla lite beska också. Är förresten själv väldigt förtjust i klippta buxbomsklot!
Ironin i min kommentar var riktad mot mig själv. Instämmer i allt, åtminstone det mesta, av vad du skriver. Jag blir t ex alltid irriterad på modereportagen (helsidor) i DN. Det är ju konst de visar och inte mode. Detsamma gäller nog för Chelsea, det är inte trädgårdar de visar ibland, utan prov på konstnärsskap! Men som du säger, allt måste ju få finnas jämsides.
Har också märkt, att de som man tycker själv, allra bästa inläggen, får väldigt lite kommentarer. Själv har jag lite svårt att kommentera långa inlägg, jag vet inte riktigt VAD jag ska välja att kommentera, oftast kommenterar jag nog inte det väsentliga. ;-) Ha det gott! /Ruben
That was a wonderful summary. I appreciate the distinction between a garden we want to admire vs. one we want to embrace as our own. When I go to a garden show, I prefer to see the former.
I thought the the demonstration gardens in the San Francisco show were on the dull side this year. Chelsea seems to have had some noteworthy participants.
Intressant läsning och en liten inblick, det där som slotträdgårdsmästaren skriver hade jag lite anning om innan.
/tack för detta, MB
Post a Comment