Friday, 12 December 2008

Tillbakablick 1: Örtaunder


Gör hon något med sin trädgård, den där motsträviga trädgårdsdesignern? Annat än drömmer, suckar över sakernas tillstånd, begapar andras mästerverk, men bara ser ogräset växa sig knähögt i egna täppan? Så här i årets blå timme, kan man gott unna sig att tänka tillbaka.

Första våren visste jag att det var klokt att invänta den nya trädgården, se vad som kom upp – eller inte. Men alldeles passiv gitte jag inte vara. Utan att ha funderat särskilt länge, eller gjort någon vettig trädgårdsplan före attacken, satte jag spaden i en bit av gräsmattan och gjorde en örtarabatt. Det är något alldeles vardagsunderbart, en teknikålderns lyx, att kunna gå ut och klippa färska örter.

Klassikern gräslök var given, liksom rosmarin och timjan – två sorter, en krypande med röda pytteblommor (Thyme coccineus), och ett vackert runt litet klot av ”silvertimjan” (Thymus x citriodorus – dessvärre tvärdog den utan förvarning bara ett par månader senare). Från plantskolan plockade jag också med mig en vitbrokig äppelmynta (Mentha Suaveolens Variegata) som jag bestämde mig för att pröva (den gav fint bladverk, men var lite konstigt tjock och segtuggad, och smakade väldigt lite, så den fick senare ge vika). I ena kanten planterade jag en rad lavendel, och mejram slank med (den blev den ört som armbågade ut sig i rabatten och sedermera kvävde den långt mer delikata, krypande timjan). Jag satte också några violetta salvior (Salvia officinalis 'Purpurascens' – men de blev snabbt perforerade av sniglarna och såg mest eländiga ut), senare ersatt av en vanlig, bonngrön salvia, och den har lämnats i fred. M kompletterade senare med de engelska, historiska klassikerna ”borage” (gurkört), och ”garden sorrel” (Rumex acetosa – ängssyra) den senare med stora härliga blad, och en ljuvlig, mild citronsyrlig smak (som M gjort både soppa och superb sås till fisk av). Dill hade vi en enda dag, tror jag. Hela plantan blev uppäten, stjälk och allt, av okänd frossare över en natt.

Bilden är från i augusti i år.

7 comments:

Anja said...

Nu känner jag mig betydligt lugnare när det gäller dig - du kan ju tydligen hantera spade!
Ang. egna färska kryddörter - javisst är det en vardagslyx!


mvh, Anja

camellia said...

Anja, jag är en överraskningarnas kvinna ;)

Camillas Foto said...

Härligt med färska örter, jag har också provat mig fram i min örtagård, vissa örter stortrivs medan andra snabbt dör. Nu har salvian växt sig så stor att den nästan kväver mina timjanbollar så jag tror att den får åka bort till våren.
Ha en skön helg
Camilla

camellia said...

Camilla, jag har funnit att det är jättelätt att flytta örtplantorna – så släng inte din Salvia, hitta en ny plats där den kan bre ut sig!

ingela said...

Vardagen är övergripande och det som gäller oss alla... Örter ger det lilla extra till en enkel soppa eller sallad.

MVH
Ingela

Mariaberg said...

Jo, visst fanns en lite tanke. Men se nu får vi allt var tyst du både gör saker och du kan msssa sådan där latin.
Hur stpr är din trädgård?

Kersti said...

Härligt, vi har något gemensamt, en kryddträdgård. Jag har också gräslök och lavendel. Rosmarin klarar inte att övervintra men äntligen har salvian klarat sig och börjar bli riktigt stor. Oregano hade jag flera sorter av men den frösådde sig överallt och får nu bo i backen ner till sjön istället för i kryddlandet. Sen har jag slätbladig persilja och citrontimjan det är det vi använder absolut mest av.