Tuesday, 2 December 2008

Bakom framsidan 3: Än jag själv, då?


Efter att ha funderat över svenska trädgårdsframsidor, och rapporterat om ”front gardens” i England, undrar ni kanske vad jag själv är för framsideskaraktär? Huset som jag bor i har ingen framsidesträdgård alls, står direkt på trottoaren, fasaden två gamla georgianska butiker. Men via en sidogränd når man baksidan med trädgårdsentrén, och skulle någon göra en tolkning av våra personligheter utifrån den, skulle det nog bli ”ett par oengagerade slarvar”.

Grannen presenterar en långsida valvbågar i tegel, upphöjd rabatt med skulpterade stenklot i hörnen, och en lättklädd marmornymf strategiskt placerad. Vårt design statement utgörs av ett lågt, slitet, algbeväxt trästaket (se bildens nederkant!), med en skev grind som står och slår när vinden ligger på. Utanför detta, en strimma gräs och välrotat ogräs. Det här är ett lysande exempel på hur man tvångsärver tidigare husägares mentalitet och ambition (det gäller resten av trädgård och hus också, dessvärre) – sedan kan jag stå där med min egen vision och en tämligen lång näsa. Jag räknar med att det tar år att sätta vår egen prägel här. Det är full insyn in i trädgården. Hur mycket jag än älskar att gå runt och kika på andras trädgårdar (och uppskattar deras öppna generositet) är jag själv en av de som vill gömma mig. Jag vill ha min oas allldeles för mig själv, eller annars bara tillsammans med mina nära – inte halva allmänheten. Allra helst skulle jag vilja ha en sten- eller tegelmur (en hög en). Det är något jag lärt mig älska här i England. Men då ska den ha ålderns patina och kaskader av vackra klängväxter vällandes över krönet. Sedan får där gärna vara en vacker grind, kanske i järn, som bjuder en liten första inblick, en lovande antydan av vad som finns att upptäcka innanför.

Mer realistiskt, här, är nog ett plank. Jag har redan murgröna som jag förökat i krukor, och som jag tänker mig en gång ska täcka plankets utsida. Strimman av gräs, brännässlor, maskrosor, snårvinda och tjuvskott av lönn, vill jag ersätta med vintergröna Vinca major. De lär klara norrläget och dessutom blomma från maj till augusti. Ett band intensivt blekblå. Grinden tänker jag mig flankerad, på utsidan, av två året-runt-gröna – och det bästa av allt – vinterblommande Sarcococca humilis. Det finns värre saker att stryka smalbenen mot en mörk december än doftande, vita klockstänglar.

13 comments:

Anja said...

Du har precis satt ord på min trädgårdsdröm om den hemliga trädgtrden!

(Innan du bestämmer dig för vintergrönan kolla på V. minor - se länken.
http://www.odla.nu/artiklar/vintergrona.shtml)

mvh, Anja

Pusepilde said...

Det var da en delikat inngang til naboens hage!
Skjønner godt at du vil ha mur, men gamle murer vokser jo ikke på trær i den grad...

Vera said...

ja det är helt klart så att man "ärver" förestående ägares stil och ambitioner - så även med min trädgård som består av gräsmatta, några konstigt placerade buskar och ogräs.... Det ska förståss åtgärdas så småningom men..... :)

Ruben said...

I like Sarcococca!!
Maybe Santa will bring you one in a Christmas Box!! Vilken julklapp!! Du, ta ett allvarligt snack med tomten! /Ruben

camellia said...

Tack för tipset Anja, jag har kollat på båda. Vet att major är mer "invaderande", men i det här fallet är det bara bra. Däremot visste jag inte att den är mindre härdig. Fast här i England är det inget problem. Jag har redan fem av dessa major – ramlade på några fina exemplar i 3-literskrukor som bara kostade cirka 20 kr styck. Det kunde jag inte motstå! Men jag har planer på att introducera minor under det gamla körsbärsträdet...

camellia said...

Hilde, nej det är just det, gamla murar blir man inte med, de finns där eller inte. Kanske kan man bygga en med recyclade, gamla tegelstenar, men jag vet att det är bortom min ekonomiska horisont dessvärre...

camellia said...

Vera, din trädgård låter väldigt lik min! Man vet inte riktigt var man ska börja heller, eller hur – det är bara så mycket att göra!

camellia said...

Ruben, haha, det var fyndigt – visste inte att Sarcococca heter Christmas box på svenska också ;-)

Kersti said...

Du målar upp en trädgård som jag gärna vill besöka. Jag tycker också om när de är lite hemliga och inte helt exponerade. dessutom vill jag ha flera rum där så att man inte får koll på allt med en gång om du förstår vad jag menar.

camellia said...

Kersti, vänta du bara, rum för rum blir det definitivt på den här bloggen framöver...

Glädjekällan said...

Hej
har varit inne och läst vad du skrivit om framsidor och baksidor, men inte kommenterat.
Gillar ditt algbevuxna staket och skeva grind. Tycker att det är det slitna och använda som ger charm och karaktär både inom och utomhus.
Allt i shabby Chick stil får jag lite ångest inför, det kortklippta håret reser sig en smula :-).
Hoppas du kan njuta av ditt fina staket.
Ha det gott
Birgitta

camellia said...

Hej Glädjekällan, och tack för din positiva tanke om mitt staket – jag kan behöva det emellanåt när jag blir alldeles intrasslad i mitt eget gnäll. Man kan onekligen kalla det shabby chick, världshistoriskt shabby chick. ;-)

The Intercontinental Gardener said...

Härligt, jag vill också ha ett hus i England, med en hemlig trädgård där bak. Det påminner mig "Den hemliga trädgården" av Frances Hodgson Burnett som många blivande trädgårdsmånniskor har säkert läst som barn. Jag i alla fall läste den om och om och drömde om en egen hemlig trädgård att ta hand om.