Trädgårdstrender 1 – Proffs ...och vi andra

Carol Klein, en av BBCs trädgårdsprofiler, funderade nyligen på hur trädgårdstrender uppstår och konstaterade snabbt att ”som med det mesta i våra liv, är det kommersiella aktörer som dikterar vad vi kommer att plantera”, men ställde också följdfrågan hur de stora plantskolorna då bestämmer sig för vad de vill sälja till oss. Klein undrar om till och med väderförhållanden, som extrem blöta eller torka – den ena fördelaktigare för helt olika typer av växter än den andra – kan ha ett finger med i spelet också för en så stor och professionellt kontrollerad trädgårdsföreteelse som Chelsea Flower Show.

Det senare är en intressant tanke. I mode-, möbel-, och grafiska designbrancherna behöver man inte huka sig under vädrets makter. Men växter – även de plantor predestinerade för en elitträdgårdsdesign i Chelsea, framdrivna med precist doserat dropp i säsongssimulerande växthus – är organiska, levande designelement. Känsliga och oberäkneliga.

Klein fortsätter, ”Ofta faller spotlighten på en särskild planta för att den personifierar en trend som redan manifesterat sig själv i det allmänna trädgårdsmedvetandet.” Men hur hamnar den där? Själv tänker jag på den bransch jag kommer ifrån, den grafiska designen. Plötsligt är kaxiga neonfärger accenten för året, följande säsong är sobert svart-vit. Och var ifrån kom den snirkliga, mellanösterninspirerade rankan, som de senaste två åren sett en inflation i, på allt mellan böcker och mobiltelefonannonser?

Design på professionell nivå handlar mycket om att inte bara producera något funktionellt smart och visuellt läckert, utan att detta också sticker ut från mängden av funktionellt smarta och visuellt läckra konkurrenter. Då är det inte så märkligt att man som professionell trädgårdsdesigner letar efter kontraster till vad som just varit, en ny, djärv kombination, ett nytt material, blad istället för blommor, blommor istället för blad. Skulpturer istället för växter, vertikaler där det tidigare var horisontaler. Eller ett historiskt lån som kan ges en uppdaterad vändning. Man kan få se de mest fantastiska – och de mest märkliga – trädgårdskompositionerna i just Chelsea. Många bortglömda redan året därpå. Men några är alltid briljanta, subtilt innovativa. Det är trädgårdsdesign som ger omisskänliga ekon, letar sig ut från utställningsområdet, sprids via tv, trädgårdsmagasin och lokala plantskolor och hamnar, om så i förvrängd form och bara delvis, till slut i en villaträdgård nära dig.

För hemmaträdgårdens design kan man unna sig en mer tillbakalutad hållning, strunta i tävlingsmomentet. Och dessutom inse att i en vanlig villaträdgård – utan sofistikerade temperatur- och ljusanläggningar, proffsfingrar och specialgödningar – tar det några år innan plantor och träd växer sig stora nog att uppfylla visionen.

Till min egen trädgård har jag samlat en önskelista av egna favoriter, uppsnappade bitar inspiration, som en trädgårds-iPod med min personliga samling – oavsett trender, från olika årtionden och genreöverskridande. Där finns ett inslag av italiensk klassicism, lite svensk bondromantik, en anings engelskt 30-tal, avrundat med planteringsdesign à la 2008.

Följdfrågan är förstås: hur får jag ihop det?