Att kliva in i Palmhuset i Kew, är att omfamnas av fuktig, underskön frodighet. På ett ögonblick en annan hemisfär. M var den som första gången tog mig dit. Han, storstadsgrabben, som ett med Londons jäkt och buller, smidigt tänjande gatans filer på sin motorcykel – som fisk i vatten. Ändå, här, i Palmhuset, smälter han in lika sömlöst. Den barfota öpojke han en gång var, dagar av utforskande och av kontemplation, ute i det vilda. Stigar och tankar sammansmälta. Han skulle ta till sig detta, till och med föredra det i vilt tillstånd, utan den trygga, prydliga inramningen av ett växthus.
Vi besökte en gång ett djungelområde i Malaysia. M ville bygga nattkvarter av palmblad, sova under stjärnorna. Redan från steg ett på denna exotiska mark fann jag mig paralyserat skräckslagen av blodiglarna (till mitt försvar vill jag passa på att säga att man inte kunde stanna till ens för en minut utan att genast bli omringad av dem. De kom bokstavligt talat kutande från alla håll, spinkiga och utsvultna). Redan efter fem minuter på denna ogästvänliga plats visste jag att jag under inga omständigheter ville övernatta där. Resten av eftermiddagen spenderades stapplandes i hettan med aldrig tidigare sedda insekter krypande i halsringningen. Till råga på allt vandrade vi vilse.
Så Palmhuset i Kew är också i allra högsta grad för mig – en ”best of”-upplevelse av skönheten i en djungel, men utan fasa.
(Fler, samlade intryck från Kew Gardens i London, hittar du här.)
Hög tid för ett inlägg …
1 week ago
6 comments:
Djungel utan fasa hade passat mig också. Fin bild du visar.
Kul att du tittade in till mig.
Hörs igen
Ha det gott
Annika
Vad är väl några sugmärken mot en natt under stjärnorna? ;-) /Ruben
Ruben, :D (en av de roligaste kommentarerna jag någonsin fått!)
Blodigler...iiuh!
Jungel light for meg, takk. Mygg og bregner er bra :)
Du, din konstnär och poet! Dina bilder och texter är värda större publik!
mvh, Anja
Tänk vilka minnesbilder som kan väckas upp av ett växthusbesök...poetiskt skrivet...Fint ; )
/Janne
Post a Comment