Jag hade hört om den, läst om den. Det var en av de mer svårmissade institutionerna. Också under alla de åren – decennier faktiskt – då jag avskydde rutinsysslorna i trädgården, verkade trädgården i Kew på något sätt ändå varit del av min kulturella matsmältning. Den är antagligen den största, mest hyllade, mest beundrade trädgården i västvärlden. Ett flaggskepp för trädgårdsvördnad.
Vad som slår en, stående framför det centrala växthuset i Kew, Palmhuset, är storleken på byggnaden, och dess uttrycksfulla former. Den är som BH-kupor i hangarstorlek. Hur återhållna de viktorianska engelsmännen än må ha varit, tyngda av viktorianska hämningar – att designa växthus verkar ha varit sättet att få legitimt utlopp för vällustarna. Denna glasjuvel i Kew är en dröm i frosseri. Glass och järn må vara tunga och hårda fysiska material – här har de transformerats till uttrycksfulla, mjuka kurvor som sväller mot skyarna. Allt förvisso balanserat av buttra, smått groteska stenstoder på vakt utanför. Vi får ju inte glömma att vi är gäster i Imperiet.
Posts
11 comments:
Din poetiska ådra och din fantasi i en verbal hyllningscrescendo över ett monument av glas och järn kan få vem som helst att vilja åka dit på direkten - ba' för att få ta en bild ur egen synvinkel av härligheten!
Men uppriktigt sagt förstår jag inte hur du menar "imperialistisk sinnlighet"?
IMPERIALISM = erövringspolitik, strävan efter världsherravälde
SINNLIGHET = liderlighet,vällustig sensualism
;))!
mvh, Anja
Ang. blomman i ordlös osdag: Kan det möjligtvis vara en Sanguisorba?
Om inte, så vore det bra om du slutade att kura inomhus och begav dig ut med dödsförakt mot nya fotoäventyr! En mer "neutral" bild efterfrågas härmed ;))!
Sanguisorba finns i många varianter. Googla och kolla om du är osäker.
mvh, Anja
Hej Anja, precis så – en märklig och samtidigt faktisk kombination. Formgivningen är svulstigt vällustig, men britterna var ju en kolonialmakt på den tiden, och nog har byggnaden (och statyerna) samtidigt ett formspråk som säger "respekt, vi är stora och starka". Formgivaren jobbade på uppdrag av stat och krona, men lade samtidigt in en egen vällustig tolkning i de mjuka linjerna. Ja, så ser jag det iallafall!
....och Anja, tack för förslaget om blomman, men när jag googlar Sanguisorba, är blommorna som långa hängande kattsvansar, och bladen är lite annorlunda. Men det var ett mycket bra förslag, bra nära det visuella! Jag är imponerad! Jag ska klura vidare, och återkommer :-)
Hej! Jag har lyckats missa din blogg totalt, fastän du läser alla som jag läser. Men du har inte kommenterat hos mig än ;o)
Det var nån ny funktion i blogger som gjorde att jag fick nys om dig.
fin blogg du har, o mkt tjusiga bilder!
Hej, Johanna, och välkommen och tack för kommentaren. Jo, jag har varit på din blogg flera gånger, och jag har kommenterat åtminstone en gång :-). Även om det kanske var ett litet tag sen – då gillade jag din kaxighet om fula rabatter... (och höll med).
jag var tvungen att gå tillbaka och titta och se där, där hade du kommenterat. Tack! :o) jag skulle vilja ha en funktion så man ser när någon kommenterat på gamla inlägg, finns det tro?
Johanna, jag kör själv med kommentarkoll innan publicering, bra för att undvika spam, men också att man garanterat ser alla kommentarer – också på gamla inlägg (även om det inte sägs precis vilket inlägg, så kan man ana).
Micro - macroperspektiv, från Aspåsgarden i Jämtland till Kew Garden med sina macro B-H:ar, jag är lite avundsjuk på dig med närheten till alla vackra trädgårdar. Jag kan bara berätta om fjällvandringar med kantarellplockning och kaffekorg.
Jättevackra bilder och trevlig blogg, länkar gärna till dig.
Hälsningar
Ingela
Hej Ingela, och välkommen, och tack för härlig kommentar. Jo, här finns en del fina trädgårdar att besöka – men nog skulle jag byta både en och en annan mot en korg nyplockade kantareller!
Du får jättegärna länka till mig. Nu måste jag titta in hos dig också...
Många hälsningar,
Camellia
Det ena utesluter inte det andra :)
Post a Comment