Något vått, tack / Something Wet, please

Jag är en smått usel simmare, ändå dras jag till vatten – horisonter över hav, glittrande fjärdar, skärgårdars skönhet, lyckan att hitta en gömd skogssjö, tidvattnets magi, bränningar in över anklarna, båtens slag mot ytan, sjöbris i fejset, kluckande småvågor under en brygga, att driva längs en å, en klippig kust, kraften i en älv. Och stillheten i det mörka vatten där näckrosorna lever sitt lugna och djupsinnigt ytliga liv.

Alltid, när jag ser dessa tunnlock till vattenväxter, Victoria Cruziana, tänker jag på Tummelisa av HC Andersen. Det finns en illustration i originalutgåvan från 1907, där Tummelisa sover på ett sånt här jätteblad, med ett enda blomblad från en ros som täcke. Vissa barndomsberättelser räcker hela livet.

En dag ska jag ha ett inslag av vatten i min egen trädgård.

Själv har jag skrivit tidigare om gåtfulla näckrosor här.

Bilden ovan tog jag på Kew, men mitt första möte med Victoria var på Botaniska – lustigt nog har Slottsträdgårdsmästaren just varit där och ger fler detaljer om både trädgården och näckrosen här.

I’m a pretty lousy swimmer, yet, I’m attracted to water – horizons over seas, glimmering bays, the beauty of archipelagos, the joy of finding a hidden woodland lake, the magic of the tide, breakers gushing in over your ankles, sea breeze in your face, gurgling little waves underneath a jetty, to drift along a river, the power of rapids. And the stillness of the dark water where the waterlilies live.

When I see these barrel-lids of water plants, the Victoria Cruziana, it makes me think of the old fairytale ”Tummelisa” (Thumb Lisa) by the Danish author H C Andersen. There is this illustration from the original, 1907 edition, where the incredibly small Thumb Lisa is sleeping on a giant leaf like this, with a rose petal as a blanket. Some childhood stories last a lifetime.

One of these days I will have a water feature in my own garden.

There is an earlier post on the enigmatic waterlilies here. (Picture was taken at Kew)