Friday 5 December 2008

Trädgård 2.0


Jag har aldrig sett mig själv som en resultatmaniker, ett aningens rastlöst intellekt kanske, men ingen högvarvstok med nerverna som fartränder längs låren. Ändå, att komma från en digital värld med omedelbar visuell belöning till att börja ett trädgårdsprojekt är att bromsa mitt i ett kreativt språng.


Bli stannande mitt i luften.

Och inse att det tar fem år, minst, inte fem minuter eller fem timmar, att få se resultatet. Realtid, fast i en högre division. Till dess får man idka en lågväxeltillvaro där visionen står på tillväxt, bokstavligen – stå ut med att det sker i ultrarapid. Jag trodde inledningsvis att en trädgårdsmästares viktigaste egenskap var kunskap om plantor, och möjligen, en viss okänslighet för regn. Nu vet jag att det är tålamod. Ingen brådska, ge sig till tåls, låta tiden gå och se fram emot förverkligandet. Det var förstås en trädgårdsmästare som uppfann ordet ”förväntan” och det är därmed ingen tillfällighet att större delen av ordet består av just ”väntan”.

Det finns dessutom en obarmhärtighet, och samtidigt (förstås), en skönhet, i trädgårdens saktmodiga framåtrörelse. Inga viljor i världen kan stressa processen, forcera förloppet, komprimera tidsrymden. Det är jag, som får lugna det ivriga sinnet, stilla den hetlevrade förhoppningen.


Jag tänkte förändra den här trädgården. Kanske tänker den här trädgården förändra mig.

Blomman på bilden, en Schizostylis ’Pink Princess’, planterade jag för två och ett halvt år sedan som inte mycket mer än en stickling. Det gräslika bladverket växte visserligen rätt snabbt till en rufsig tuva, och så förblev den, i två och ett halvt år. Inte särskilt imponerande, eller dekorativ och jag hade långt gågna tankar på att lägga den på komposten. I mitten av oktober i år, gick den helt oväntat i knopp, trotsade köldknäppar, och öppnade sig. De skiraste blomblad skälver i de ettrigaste höstvindar. Den blommar än, nu med två stänglar till, och det är december. En lektion i vad väntan kan åstadkomma.

5 comments:

Anonymous said...

Tålamod! Där har vi nackdelen med att veta vad man vill och ha en klar vision! För mig, som håller på och velar mig fram lite i taget har det här med tålamod inte varit något större problem. Men när fröerna gör allt för att vara besvärliga och ta tid på sig att gro, då skulle då skulle inte en gnutta tålamod sitta i vägen!! ;-) /Ruben

nilla|utanpunkt said...

Din kommentar, Ruben, slog ned som en katapult. Så ÄR det förstås! Har jag inte tänkt på. Jag är offer för min egen "perfekta" vision. Allt måste bli precis rätt, annars svajar det under fotsulorna och frustrationen kommer krypande. Jag skojar inte, jag tror du just pekat åt ett håll jag inte tittat åt förut. Jag får ha avdelningsmöte med mig själv, så här kan vi inte ha det. (det intressantaste är att jag trodde ALLA tampades med det här – oerhört uppfriskande med din syn på saken).

Anonymous said...

Jag tror att det är anledningen till att jag inte givit mig på något stort projekt som en hel trädgård utan stannade vid ett kryddland med väldefinierade gränser. Där kunde visionen omsättas i handling och på kort tid var den så att säga färdig även om det är en sanning med modifikation. Begränsningen i yta och tid gör det liksom hanterbart. Nästa projekt blir ett trädgårdsland. Även det med en tydlig gräns. Det säger nog mer om mig än om trädgården.

fru Sandeggen said...

Det er så utrolig mange flere ting å tenke på enn man er klar over når man setter i gang og har hodet fullt av planer som skal settes bokstavelig talt i jord.

I motsetning til Karin tar jeg for store jafs og setter i gang med halve hagen samtidig. Rett og slett fordi jeg er utålmodig.
Hvordan det henger sammen?
Altså, jeg blir fornøyd over hver lille ting jeg ser funker. Det gir meg så mye mer enn å vente å at det ene prosjektet skal bli som jeg ønsker, det har jeg erfart at det slett ikke alltid blir.

Det rare er at selv om jeg er utålmodig, har jeg en følelse av allverdens tid når jeg tenker på alle gledene som venter meg der ute i årene som kommer. Å se at hagen min sakte blir til gir det hele en ekstra dimensjon.

Camilla Alvén said...

Vilken tur att du inte slängde den, den blommar väldigt vackert och du har fångat det fint på bild.
Ha det bra
Camilla