


Ibland får man till det. Det händer att man gör rätt. Man står där som ett stolt barn. Titta, kan själv. Mer av tur och lyckade omständigheter antagligen – skicklighet har man några svettiga, staplande år kvar till. Jag räknar inte med att ni minns den, men i slutet på mars (ni vet då, innan livet återvände), skrev jag om en ämlig klematis, 'Mrs Cholmondeley', jag hade hängande (i dess djupaste, mest tragiska mening) över en spaljé. Det blev stora saxen den gången, bära eller brista. Det bar. Ska snabbt säga att själva skotten dog – jag satte dem i vatten, det var ingen höjdare (Anja lärde mig sedan att man förökar klematis med s k avläggare). De tre stumparna däremot, de ur jorden uppgivet spretande, som om frun med sina sista krafter sträckte sig efter den eviga himlen, höll bara andan, skulle det visa sig. Dessa till oigenkännlighet förvridna tampar bestämde sig efter några veckor att tacka för behandlingen och skjuta skott. Vi utbyter blickar varje gång jag passerar, nu vräker hon vällustigt ut sig över halva spaljén, med friska blad hela vägen från jordytan och upp, och massor av blommor. Blinkar åt mig varje gång.
Sometimes you do the right thing. Probably just out of mere chance and lucky circumstances. Last spring I wrote about a Clematis, 'Mrs Cholmondeley', hanging (in its saddest meaning) over a trellis. The big scissors did their job… The three stumps, listlessly protruding from the ground, held their breath, and started sprouting just a few weeks later. We exchange glances every time I walk past. Now, it’s voluptuously covering half the trellis, fresh leaves from the ground and all the way up, loads of flowers. Winks at me every time.
19 comments:
Det gäller att våga här i livet!
Sämre blir det sällan ;-)
Vacker klematis!
Ha det gott
Birgitta
Fantastiska bilder på en snygg clematis - och framför allt en härlig text!
Man ska inte vara så rädd för att klippa till. Ofta tackar buskarna med extra fin blomning efteråt. 'Mrs Cholmondeley' har en helt underbar lilaskimrande färg!
Vad härligt, vilken trädgårdssaga med lyckligt slut och allt. Dessutom en klematis med underbar färg. Men du, det GÅR att föröka dem med sticklingarna direkt i jorden. Inte alltid, men ofta.
Vilken lön att få, efter ett så " brutalt" inngrepp:) snack om vällyckad skönhetsoperation!!
Vad kul att din Klematis mådde bra av lite "frisering". En Klematis ska vara tät, då är den som bäst. Fina fototografier av en vacker blå blomma ... /Amanda-Fotomix
Just nu använder jag en gammal blogg, då den andra lagt av.
Sometimes you have to be cruel to be kind! It is a beautiful Clematis and such a lovely colour.
Härligt Camellia både ord och bild/ kram Tyra
Ja, ibland får man inte fega ur...
Vackra bilder på din Clematis, Camellia!
trevlig helg!
hälsn
AnnA
Vem skulle inte falla för en blink från dessa härligt blåa? Friskt vågat hälften vunnet, säger man, men du vann ju allt!!! /Ruben
Supersnygga bilder!
What a beautiful Clematis. I love the color.
Underbart! Ibland är hårdhänt behandling det enda rätta! Och som hon belönar dig...
Katarina
Så fina bilder av fru Cholmondeley. Vilken tur att hon gillade den föryngrande behandlingen!
Friskt vågat....och du blev verkligen rikligt belönad. Här på torpet vill sig inte klematisen, har försökt med flera olika. Men det finns en som går mot strömmen och blommar och växer, alpklematisen med sina små blå blommor stretar på och tävlar med klätterosen vid trappan.
Det var ju tur att den klarade sig från den förmodade vissnesjukan (jag tror att jag rekommenderade dig att slänga hela plantan;)!)
Vacker som en dag med fin blå!7Anja
What beautiful photos of your gorgeous come back clematis! Stunning! Not sure how I miss this on Friday??
You definately have to keep plants worried to keep them growing!
Gorgeous colours in this one! :)
A fantastic blue~~some flowers are more perfect then others! gail
Post a Comment