Blooming Friday: Rostfritt / Stainless

(English summary at the end of post)

Jag ville ha lite höjd, något ståtligt i denna platta trädgård. En ljuv blå, kanske lila, fanns i tanken. Riddarsporre? Lupin? Björnkloört? De två första fick jag efter lite efterforskningar dessvärre raskt avskriva – jag har en gång för alla bestämt mig för att undvika (även när det är de mest underbara) blommor som också faller sniglar på läppen (mer energiska ringmuskler får man leta efter). Det är för deprimerande med söndertuggat bladverk, helt enkelt. Den tredje, Björnkloörten, Acanthus Mollis, planterade jag två av förra hösten, och det var det sista jag såg av dem.

Ett par Stormhattar, Aconitum ’Stainless Steel’, som jag inte kände till egentligen (men som verkade klara molusk-testet), satte jag mest på ren chansning och hade inga större förhoppningar om. Det var förstås de som tog mig med storm (inser att jag skrev det utan att tänka – nu får namnet sin förklaring!). Jag är numera nybliven, fanatisk vän av dessa munkkapuschonger, som de heter på engelska (Monkshood). ”Rostfria” vet jag inte om de är, men färgen faller jag raklång för ändå – något som blommorna också gjort dessvärre, de var inte fullt så vindtåliga som namnet antyder (staka när de är små, vet jag nu!).

I wanted some height, something proud in this flatness of a garden. A lovely blue, or purple, added to that. Delphinium? Lupin? Acanthus Mollis? I tried the latter, planted a couple of them last autumn, and haven’t seen them since.

Two Monkshoods, Aconitum ’Stailess Steel’, I planted without particular hopes, but of course, they were the ones that overwhelmed me. These days, I am a fanatic Monkshood friend. The blue knocks me to the ground – along with the plants unfortunately, they haven’t showed to be wind resistant (stake when young, I know now!).