Monday 23 March 2009

En vacker dag i mars


Solen vrålade i kapp med fåglarna, årets första fjärilar svärmade vid kökstrappen, och vårstirriga humlor löpte amok bland premiärblommorna i plommonträdet. Vad kan man göra av en sådan fantastisk dag om inte gräva om komposten? För att veva tillbaka lite; jag (som aldrig gör något större inköp utan evigheter av planering och research) hade impulshandlat en kompostlåda redan första året här. En i grön plast ville jag inte ha av estetiska skäl, så det fick bli en av träribbor, ni vet en sådan där med rejäla glipor mellan plankorna. Jag hade aldrig komposterat, men visst hade man snappat upp att ventilation är bra för komposten. När den var installerad och fylld till bredden kom jag att läsa en engelsk trädgårdsbok, där författaren sågar just dessa kompostlådor; ”glöm vad annonserna säger, välj maximal isolering istället!”. ”Värme är det viktigaste att tänka på” exklamerade han och menade att det allra bästa var att förse sig med en grop i marken, hälla i trädgårdsavfallet däri, i lager om 15 centimeter, varvade med 2,5 centimeter jord, så täcka över och sedan låta det hela vara i fred.”Vänd aldrig, vattna aldrig” – kort sagt, rör inte komposten, var hans mantra. Sedan skulle det hela vara klart på 4 månader. Sådan information vill man inte ha när man just spenderat en tusenlapp på en trälåda. Jag bestämde mig för att författaren var en polemisk bakåtsträvare med en aversion mot nya lösningar.

Naturligtvis skulle det visa sig att han hade rätt. Det tar evigheter för löv att förmultna i den här trälådan, även om de läggs i vissnade. Fjolårets gräs är fortfarande grönt, om än synnerligen torrt. Ja, allt är torrt. Kör man ner en grep, dammar det, bokstavligen. Förra året kunde jag inte använda någonting från komposten, i stort sett ingenting hade hänt. I år hade i alla fall hälften hunnit tlll ett tillstånd som i alla fall delvis kan betraktas som nedbrutet. Men det tog alltså två år, inte fyra månader. Så, tanken i år var att bli en aningens mer kompostortodox – och tänka på värmen. Nu sa han visserligen ”vattna aldrig, vänd aldrig”, men jag tyckte jag måste göra det för att ställa till rätta vad som galet blivit. Jag har fuktat upp kompostinnehållet lite lagom, och blandat om (ett tjockt lager gräsklipp förblev liksom ett tjockt lager gräsklipp). Framförallt tömde jag hela lådan och nitade fast sopsäcksplast på insidan, och lämnade bara några lufthål – man får inte underskatta kastvindarna från engelska kanalen. Nu ska jag inte röra den mer.

Fungerar inte detta kommer jag att vid den här tiden nästa år ge upp, istället kliva ut i solen, äta glass och dansa med fjärilarna.

10 comments:

Anjas Hill said...

Herreje "människa"! Kan du inte skriva minst två gånger om da'n?

Inte ens den helt täckta gröna plastbehållaren ger riktig vad den lovar. Skaffade min av praktiska skäl och inte av estetiska.
Där komposterar jag hushållsavfall.
Trädgårdsavfall som körs med skottkärra i skogen förmultnar ned under en säsong (utan några grop).

Men Camellia då! Inte finns det någon enda anledning att inte "dansa med fjärilar" redan nu! Själv känner jag mig mer hemma med yra humlor - typ!

Den spretiga högaffeln ser verkligen något förvirrad ut. Läcker bild!

mvh, Anja

Lillebeth said...

Att blanda löv och annat avfall är svårt. Det är min erfarenhet. Jag har en separat lövkompost. Jag vattnar den första året med lite "guldvatten" =purin=urin o vatten 1/10. Det sätter fart. Andra året är det fin mull. Men det ÄR en svår konst det där med kompost.

nilla|utanpunkt said...

Lillebeth, det var en riktig "huskur"! Kanske jag får be Mister M skvätta emellanåt :-). Jag har just läst nånstans att lövkomposter resulterar i en sur kompostjord, och Anja, skogsmylla är väl oftast sur också. Kanske är det så att det är ett snabbare mikroklimat för kompostering. Själv bor jag ju på en jordmån som är extremt alkalisk (hela södra kusten här är ju ren kalksten, minns the Cliffs of Dover!). Vi får se hur det går...

Camilla Alvén said...

Jag har gett upp att kompostera, har två eländiga i ena hörnan av trädgården som är överfulla av gräs och löv men inget händer. Nu tänker jag åka till soptippen med mitt avfall...
Ha det bra

Eva Linnea said...

Jag slänger det mesta på min kompost, allt från A-pelsinskal till Ö-vergivna gamla bomullsstrumpor (de förmultnar faktiska ganska fort). Jag tror på att blanda "ALLT" och sällar mig till Anjas hyllning av mångfalden.
Jag har bara en (GRÖN!) kallkompost, men jag har just upptäckt att jag faktiskt får plats med en till (SVART!!), så nu ska den inhandlas.
Kram Eva Linnea

Glädjekällans Trädgårdsblogg said...

Dansa med fjärilar och blommande plommonträd... dit har vi långt.
Du får skaffa dig en grön isolerad kompostlåda och fläta skärmar av ditt ris. Med hjälp av skärmarna kan du gömma den där fula gröna :-)
Ha det gott
Birgitta

Glädjekällans Trädgårdsblogg said...

Hej igen.
Måste först säga att din högaffel, den är så fin så fin. Brukar titta efter gamla redskap när jag går på auktioner, men det är fler än jag som gör det.
När det gäller din fråga om var jag finns så har du ganska rätt. Bor ca 6 mil norr om Göteborg.
Här skiner solen nu men det är ganska kallt.
Ha det gott
Birgitta

Anonymous said...

Knepigt är det det där med kompost. Vi har en för trädgårdsavfall, en med mycket luft och lite värme. Ibland går det långsamt och ibland går det lite mindre långsamt. Jag vet inte varför det är olika. Grannen Maria som har lite kläm på det hela vet när det är dags att gräva om den. Vattna tror jag inte att någon gör.
På landet slänger vi det mesta på komposten som är en hög under ett äppelträd. Jag undrar hur det kunde bli så. Där töms även pottor ibland. Nässlorna trivs förträffligt. Inte så ofta orkar vi gräva runt men om man gör det kan man faktiskt hitta fin jord där.
Det hela är en smula ogenomtänkt och oplanerat på något sätt. Men fungerar i alla fall så till vida att avfallet bryts ner.

OF SPRING AND SUMMER said...

Hej! Så roligt att ha hittat en annan svensk som också tycker om trädgård, fotografering, bloggar och bor i Storbritannien. Jag har länkat till din trevliga blogg så jag kan fortsätta att läsa den. Många hälsningar Ingrid

anne said...

Vi "ärvde" en väl fungerande kompost med huset. Förstod vi långt senare när vår säljare vid besök undrade hur det var med maskarna..Några maskar hade vi inte sett tillstymelsen av och det kanske inte var så konstigt för allt jag gjort var att dumpa litet kaffesump i lådan. När jag kom ihåg.

Vid vårt förra hus som var soldattorp hade vi en liten kulle som varit öppen komposthög sedan tidernas begynnelse. Ur högen grävde vi cykelkedjor, porslinsskärvor och skallar av okända djur (eller så var det katt...!).

Kompostskötsel är nog inte menat för mig, kanske senare i livet när jag har tid att klura på hur den ska vattnas, vändas, vädras..