Monday 3 November 2008

En lykta



Kew Gardens rymmer också en glimt av mig själv. Ett eko av en svensk skogstjärn. Av folktro, vidskepelse, sagor och en ljummen sommars hemligheter. Troll och skogsväsen, generationer av melankoli. De svenska folksagorna med sina dubbla bottnar – det ljusa och vackra, och det mörka och otäcka. Inte så mycket gott och ont kämpandes mot varandra, som tvetydigheten i ting och händelser. Där finns svärtan i vattnet där näckrosen frodas. Det är alltid djupsvart. Du vet att vattnet är grunt, men det känns som om det är bottenlöst. Samtidigt, denna känsliga stillhet, den inbjudande mjukheten, som sammet. Och så näckrosen, ett löftets lykta i det mörka. Men, kommer den att leda mig rätt, eller föra mig vilse?


Kew Garden also holds a glimpse of me. An echo of the Swedish woodland lake. Of folklore, myths and secrets of a humid summer, woodland creatures, generations of melancholy. Swedish traditional myths are always two-faced – the light and beautiful, and the dark and scary. Not so much good and evil, fighting each other, but the ambiguity within each thing or creature. There’s the blackness of the water where water lilies thrive. It’s always deeply black. What you know, is that it’s shallow, but what you feel, is that it’s bottomless. Yet this delicate stillness, the inviting softness, like satin. And then the water lily, a lantern of promise in that darkness. But, will it guide me, or mislead me?

3 comments:

Anonymous said...

Man känner verkligen in skogens dragningskraft och den slemmiga dyn på tjärnens botten av ditt inlägg, häftigt. Här i Jämtland där folktron inte är ur mannaminne rikigt ännu, utan finns kvar under ytan har snart tjärnen fryst på och det knastrar av frost i mossan när man vandrar under granarnas lågt hängande grenar.

Frostiga hälsningar!
Ingela

Anonymous said...

Det är de där magiska, vemodiga ljuset. Den dunkla men aldrig riktigt mörka juninatten. Där mörkret bara anas och där allehanda väsen och oknytt lurar i skuggorna.
Man vet aldrig säkert vart stigarna bär och vilket ljus som är att lita på...

Anonymous said...

"Trolskt".... ; )
/Janne