Monday 24 November 2008

Bakom framsidan 1: på svenska






















Bilden: den felande länken mellan bondesamhällets bruksuppfart och villasamhällets personliga trädgård? Denna hittades i Dalarna.


Engelskan har ett uttryck, ”front garden”, som saknar svensk motsvarighet.”Trädgården på framsidan”, kanske, men det är mer en orienterande benämning än en konceptuell. Därmed inte sagt att vi inte har en idé lurandes i hjärnvindlingarna om vad den där trädgårdsytan är till för. I det gamla bondesamhället var det kanske aldrig annat än en praktisk fråga, en stycke land mellan huvudväg och boning. Men, ju längre in i ett villasamhälle vi kom, desto mer har vi givit ”framsidan” ett uttryck. Jag antar att svenskar skulle säga att vi utan att fundera så mycket väljer vad vi gillar för våra trädgårdar, kanske med ett eller två praktiska argument inslängda. Ändå är det fascinerande att se hur den lediga attityden så ofta resulterar i en långt djupare personlighetsmanifestation. Eller är det bara en tillfällighet?

Svenska trädgårdar tycks kommunicera vilka vi är eller vilka vi skulle vilja vara, eller till och med var vi hellre skulle vilja vara. Ett imagebygge. Och trots Sveriges välkända (eller kanske ökända?) rykte som überkollektiv, finns i trädgårdsuttrycken ingen antydan till en gemensam linje. Särskilt tydligt blir det i områden som expanderat, styckats av, och/eller förtätats genom årtionderna. Promenerar man genom några typiska villakvarter i Sverige är chanserna stora att man får uppleva en blandning av stilar – från linjerät modernism till krokig, daterad charm. Man kan få se delikat orkestrerade, romantiska tillflyktsorter dela häck med funktionella bruksträdgårdar, eller kanske bara en naken uppfart till ett dubbel-garage. Man kan passera något vildvuxet frisläppt bara för att runt hörnet hamna i ett perfektionistiskt arrangemang. Många gånger får trädgårdsrekvisita, helt tydligt utanför sitt naturliga sammanhang,
stå för ledtrådarna – säg, ett uns herrgårdsgrandeur, en bredsida skogshuggarnostalgi eller en drömsk flirt med fjärran destinationer, som alperna eller Florida.

Dessutom är denna iögonfallande del av trädgården ett uttryck för om vi välkomnar eller helst avstår från besökare; här visar vi hur öppen vår sociala dörr är, alternativt hur stark vår befästning mot omvärlden – god eller ond – är. Det finns trädgårdar med grinden så att säga på glänt på flera sätt, inbjudande trädgårdsentréer som tycks be en kliva in, även om man inte ens känner ägaren. Det finns de som gömmer sig bakom häckar eller plank, och det finns uppfarter och framsidesarrangemang som får en att förvänta sig att en krypskytt, inte en husägare, ska kika ut genom en av fönstergluggarna.

Gemensamt för en absolut majoritet av svenska trädgårdar är väl ändå ett tydligt avstånd från huset till vägen eller gatan. Som behöver vi distans – trädgården på framsidan också en integritetsmarkering.

Är det likadant i England? Watch this space…

7 comments:

Anonymous said...

Kan inte låta bli att småle, inte en, utan flera gånger, blandat med igenkännande skratt när jag läser ditt inlägg! Huvudet på spiken, skulle jag vilja säga! Verkligen intressant läsning, och så välformulerat! Du skulle absolut börja skriva för någon tidning! Lite extra kosing skulle väl aldrig skada, men jag är glad så länge jag får läsa GRATIS, ho ho!! /Ruben

Anonymous said...

du har nog lite rätt i dina funderingar minsann - vår trädgård är rätt ogästvänlig och inte direkt välkomnande (har just köpt ett hus) och det är inte utan att jag genast började fundera på hur den skulle kännas mera välkomnande och mera jag..... *S*

Maria Berg said...

Instämmer med Ruben, jag vet lite fattigt att inte skriva själv, men jag håller med honom. Sedan min teori om England beror det lite på om man bor i staden eller på landet. men visst gör framsidan personlig dock brukar det röra sig om mycket mindre yta., men det bor ju fler folk i Englandsd än Sverige. MB

nilla|utanpunkt said...

Ruben, nu tror jag bestämt jag får skicka en räkning...

Vera, ja, jag har samma problem. Man köper hus och får förra ägarens personlighet med på köpet. Det tar flera år att räta ut! (jag kommer att skriva om min egen, för närvarande inte särskilt inbjudande trädgårdsentré snart)

Anonymous said...

Säger som Ruben - Tur att en får läs't gratis!
Du är en riktig Homo sapiens 'Verbalisk'!

Det där med svenska trädgårdar - nja!
Det pratas så mycket om hur intresset för trädgårderi har ökat de sista åren i Sverige - kanske, men fortfarande är de flesta trädgårdar en gräsplätta med några buskar eller en blombänk nära husväggen eller ömse sidor av gången mot ytterdörren. Trist. Trist.

MEN! Nu har du genom ditt resonemang blottat min njugga inställning till en granne vilket blir en kollektiv bestraffning gentemot alla inklusive mina närmaste vänner.
Min trädgård är som ett fort och väldigt lite skvallrar om vad som finns innanför från garaget. Det är plank, staket och häckar och min vidriga, närmaste granne får se noll!
Men, det är inte bara för grannens skull. Det är också 1/10 dröm om den hemliga trädgården. Men kanske borde jag tänka om - OM det inte vore för den där grannen...
Ditt inlägg håller även denna gång en intellektuell nivå som kräver egentligen en flaska rödvin och levande brasa och två timmars prat in på småtimmarna...

mvh, Anja

Anonymous said...

p.s.

Glömde att säga att naturligtvis skulle vi prata om front garden som i min trädgård heter Krukträdgården och den är en mycket bra personlighetsbarometer på mig.

d.s.

The Intercontinental Gardener said...

Vilken sammanträffande att min näst sista inlägg också handlade om "front gardens", men ur den amerikanska synvinkeln :-) Det finns mycket historia och filosofi kring dessa "framsidor", och det är så intressant att läsa hur man från en tid till annan förespråkat antingen en helt öppen framsida, till att det ska vara ett stängt och "intimt" yta. Byggtraditionerna i de olika länderna har också påverkat mycket hur de ser ut. Jag väntar med spänning nästa delen av "Bakom framsidan"!