Saturday, 2 January 2010

Vild vinter / Wild winter





(English summary at the end)

Det är sjutton minus, solen masar sig knappt upp över grantopparna, ligger sedan som en mattgul lampa, förmår just lätta de blå slöjorna av morgontidig snörök. Vi är vid Ottsjön strax söder om Åre, här för att göra 26 nya bekantskaper. De är Grönlandshundar eller blandraser. Ett har de gemensamt, de har vintern i venerna. Jag ser in i snölandskapet i hundens öga. Där är isvidderna koncentrerade till en enda, manisk punkt.

Vi förbereder färden. Djurkropparna ångar, musklerna spänns, de fiser av ren upprymdhet! De vill ut, ut, nu, genast. De drar i selena, halsarna sträckta. Iväg, på en gång! En börjar skälla, strax hela packet. De eggar varandra, en kakofoni av galna röster, grimaserande anleten. När vi äntligen far blir de knäpptysta, åtta koncentrerade hundviljor framåt, bara framåt (går släden trögt i ett motlut vänder de huvudena genast mot oss, ger oss en kritisk vargablick).

Vi glider snudd på ljudlöst i Kung Vinters salar, ett lätt frasande av medar mot mjukaste nysnö. En alldeles underbar, fullständigt surrealistisk resa. Genom snötyngd granskog, över platåer med milsvid utsikt över fjärran fjäll. Redan efter en halvtimme har mina tår domnat bort i kylan, men mina sinnen är mer vakna än någonsin.


It’s seventeen minus. The sun has barely managed to rise above the tree tops. It hangs like a bleak lamp, only partly lighting up the blue veils of snow haze. We are at a mountain lake, here to make 26 new aquaintances. They are Huskies, or mongrel. They have one thing in common, the winter is in their veins. I look into the snow landscape in the dog’s eye. There, the icy expanses are concentrated into one single, manic point.

We prepare the trip. The bodies of the animals are steaming, muscles are tightened, they fart in sheer excitement! They want to go out, out, now, immediately. They pull the harnesses, the necks stretched forward. One starts to bark, then the whole pack. They trigger each other, a cacophony of mad voices, pulling wry faces at each other. When finally we’re off, they’re all silent, eight concentrated dogs per sledge.

We glide through the halls of King Winter, a light rustle of runners against the softest of snow. A completely marvellous, surreal journey. Through snow-heavy spruces, over plateaus with views over the distant mountains. Already after half an hour, my toes are numb from the cold, but my senses are more awake than ever.

16 comments:

HelenJ said...

Sååå underbart det låter. Du skriver så inspirerande att jag vill åka dit jag med, bums!
Det låter som om ditt nya år har börjat riktigt bra. Jag önskar dig en lika bra fortsättning =)

JW Blooms said...

Wow! The photos are gorgeous. I was feeling quite pleased with our inch of snow here, but I am now suffering proper winter envy!

Katarina (Roses and stuff) said...

Du kan verkligen formulera dig väl! Härligt inspirerande läsning - jag vill också åka hundsläde!
Kram

Thorins Trädgård said...

Strålande vackert skrivet!

Marit

Carol said...

What a wondrous experience! Your lyrical writing and beautiful images bring me closer to such a wild sharing! Thrilling! Thank you! Carol

Tant Grön said...

Wow, vilken isglans i hundens ögon. Eller är det en varg? Egentligen? Sagolikt ser det ut i alla fall, i den vintriga vildmarken.
Tänk att vi i den södra halvan av landet har så lite koll på den riktigt exotiska delen av landet, där det alltid finns massor av snö på vintern och där man kan ta sig fram med hundsläde. Det känns som en helt annan värld. Som vi trots allt får en liten liten glimt av just nu, med tjock snö och tio-femton minusgrader.
Men å, vad din text gav lust att åka hundsläde!

Anita said...

Så levande och fint du beskriver er färd bakom hundarna. Det är som om jag är där. Av bara farten svepte jag filten om axlarna trots att jag sitter i värmen framför datorn.

Det låter som en fantastisk upplevelse. Och visst kan man se isen och vidderna i hundens isblå ögon. Fantastiska bilder!

Ha en riktigt god fortsättning på 2010!

Ingela said...

Härlig åktur! skulle du inte vara i Östersund sa du? Hoppas du haft det bra, ganska kallt har jag förstått att det varit men det hör ju till. Fin bild på hunden.

Ingela

Camillas Foto said...

wow, din beskrivning och dina bilder, fantastiskt!
Ha det bra
Kram

Anja said...

Låter alldeles magiskt!/God fortsättning, Anja

Lillebeth said...

Underbara bilder och upplevelserika ord. Hoppas allt blev som ni önskade.
Måste ha varit en stark upplevelse att så få färdas över snö. Och hos dig nu? Varnades, hörde jag, för fyra dagar med temperatur under noll;)

andré said...

Underbart! :-)

NinaVästerplana said...

Vilken upplevelse! Tack för att du delade med dig av den! Fast jag vet inte om jag skulle vilja möta den vovven på egen hand...
Ha´t himla gôrgôtt på nya året
Nina

Kersti said...

Det låter helt fantastiskt. Vilken resa och vilken ljuvlig beskrivning av den. Hundspann skulle jag vilja prova. Synd att det fungerar dåligt i plusgrader. Minus 17 är lite för kallt för min smak.

Nutty Gnome said...

That was a fantastic description of your dog sled run - something I've always wanted to do, so it was wonderful to share it with you!

It's about -5 here with 4+inches of snow ...do you think if I could harness Ceefer cat to our plastic sledge he'd pull me along at speed?!!! :)

Louise Alexandersson said...

Å jag skulle så gärna vilja åka hundspann. Häftigt.

Ha en bra dag
Hälsar Louise
http://loppisskattkammaren.blogspot.com
www.louisealexandersson.se