Friday 6 November 2009

Kruktragedi / Pot Tragedy























(English summary at the end of post)

Efter en försynt önskan från Birgitta i Glädjekällan (och en kärvänligt barsk erinran om tidens obönhörliga gång från Ruben i densammes Rabatter), inser jag att det onekligen har varit lite väl motsträvigt på den här bloggen. Jag måste berätta, för Birgitta, och er andra, historien om mina blomkrukor från det gamla vikingatillhållet Yorkshire. En Yorkshire pot är en klassiker, fast man ska nog tillskriva viktorianerna äran, inte de vilda nordmännen. De tillverkas än idag av lokalt bruten lera, och är tunga, solida och tål en hel del, inklusive svår frost. Dock inte en engelsk vandal. Eller vem det nu var, som välte min Longtom en mörk natt strax efter att puben hade stängt. Krukan hade stått på trottoaren (vårt hus är så, framsidan direkt på gatan), med en rhododendron i. Vi satt och tittade på tv, fönstret stod på glänt. Jag minns ännu hur det lät, en tung, dov smäll, en olycksbådande dissonans som från underjorden.

Jag fann den morgonen därpå och det var som om någon sparkat mig rätt i skrevet. Så sanslöst okänsligt, så lågt, tillvaron liksom gungade till. Det här var dessutom inte första gången vi hade råkat ut för växtrelaterad vandalism. Från början stod där två av dessa ståtliga krukor på gatan. En annan morgon för ett par år sedan fann jag att den första Camellia jag köpt var uppryckt ur den ena krukan med rötter och allt. Jag kunde följa jordspåret till parkeringen runt hörnet. Den gången kom jag över chocken, köpte en ny Camellia och ställde henne och krukan på trädgårdssidan. Det är den hela krukan som står vid trappan på bilden.

Jag älskar dessa krukor, för deras eleganta, enkla men liksom aristokratiska profil. Kanske är det att de är högsmala som gör det. Runt midjan en fint typograferad inskription direkt i leran. De finns i olika storlekar, mina är väl cirka en halvmeter höga. Nej, Ruben, jag har inte lagat den än. Jag har inte riktigt hittat metoden, eller limmet. Har provat två olika, men det blev inte riktigt bra. Har någon något tips är det mycket välkommet. Krukans sidor är ungefär 15 mm tjocka så det vill till något som kan hålla ihop också när den fyllts med tung jord.

Här är företagets hemsida för den som vill se fler varianter. Dessvärre är de så tunga att jag befarar att de inte kan skickas över Nordsjön.

För övrigt översållas jag av ryska spam, vi talar i storleksordningen minst ett var femte minut, dygnet runt. Alltså författade med kyrilliska bokstäver och alldeles underbart obegripliga. Jag inbillar mig att de är nedpräntade med blod och hjärta (och möjligen en skvätt vodka) av bortglömda poeter från tundran, som med detta moderna kommunikationsmedel vill utropa ”här är vi, vi lever, vi skriver, vi törstar efter värme och läsare!”. För det kan ju inte vara så att det sitter några slemmiga Ivanos och försöker sälja denna västerländska kvinna viagra? Eller är det månne björnskinn, kaviar och grov tobak som går bäst i öst? Pravda.


A sad pot story. I have two Yorkshire flowerpots. They’re immensly strong, solid and tough – can withstand quite a lot. But not an English vandal. Or who ever it was, who decided to knock my longtom over, plant and all, one dark evening just after the local pub’s closing.

I found it the next morning, and felt incredibly drained. So insensitive, so low, the life in a small countryside town shattered.

I love these pots, their elegant, simple yet refined profile, and their tall design. And that inscription around the waistline. I haven’t found the right glue or method to reassemble it yet. Anyone has any tips, would be greatly appreciated.

18 comments:

Ruben said...

Jag såg Glädjekällans kommentar och, helt enkelt, la ihop två och två - ungefär som en detektiv. Så det var med andra ord vad Sherlock skulle beteckna som "elementärt".
Skulle tro, att det enda som håller ordentligt är krampor. Det kanske finns någon som fortfarande behärskar denna ädla konst?
Tråkigt med folk som förstör på det här viset.
Trevlig helg! /Ruben

Ruben said...

Ha ha ha, jag måste skratta åt din kommentar på min blogg! Jag måste ju säga, att jag är ganska så stolt över att jag fick till blänket från koppen i kaffet. Men de där kaffeångorna var lite fnuligt innan det blev som det blev. Jag vill ju inte använda ordet BRA, men något åt det hållet!! /Ruben

The Intercontinental Gardener said...

Så otroligt tråkigt att bli offer för sådan vandalism. Jag känner verkligen för dig. Min favoritkruka, också en i rödlera och lite smal, hög sak flög sönder i vinden i Sverige och det gjorde mig ledsen, men det är värre när någon bara förstör med flit. Ha en bra helg, ändå och hälsningar från en riktig regnig Seattle.

Gunilla said...

Man blir ju både lessen ock f-nnad
när det finns folk som tycks ha roligt åt att förstöra.
Den krukan kan ju bli svår att laga. Leran är ju lite porös så limma går nog inte då får du söka dig någon slags cement. Synd på en sån fin kruka.

Ha det gott och trevlig helg

Gunilla

Eva Linnea said...

Fy farao vilka (fu(l)la?) människor det finns!!!! Krukan är fin, aristokratisk som du skriver. Det var väl nå´n som retade sog på det.
Ha en skön helg!
Kram Eva Linnea

Arboarkticum said...

Vi trodde inte att deprimerande förstörelseaktiviteter av det slaget förekom på den civiliserade plats där du bor (vi trodde det var en norduppländsk företeelse...)

Vore man det minsta lilla lagd åt entrepenörshållet (vilket man inte är) skulle man ju försöka marknadsföra de där fantastiska krukorna på vår sida av pölen.

Anjas Hill said...

Ojsan så sorgligt det ser ut med en sönderslagen aristokratisk kruka.
Jag vet inget om rysk spam - själv får jag max tre skräpbrev på en vecka och aldrig med kyrilliska bokstäver, men våra vänner både i Petersburg och i Moskova kan berätta om en mycket tuff tillvaro i Ryssland för de allra flesta.De försöker säkert sälja sin gamla, halvdöda babushka om de kan få ihop till några rubel.

Roligt att se några livstecken från Damen :)!/Anja

AnnCharlotte said...

Usch så trist med den vackra krukan.

Anita said...

Vandaler finns överallt dessvärre. Jag sörjer din vackra kruka med dig och hoppas att du ska hitta en metod för att laga den. Kanske dom som tillverkar dom i Yorkshire kan tipsa dig? Apropå Yorkshire så kommer jag att åka dit i juni nästa år, så är i varje fall planen. Dessvärre är det väl svårt att smuggla med sig en kruka i handbagaget :) Men man kanske får en möjlighet att beundra och känna på en kruka när man är där.

Trots sorgen över krukan så hoppas jag att du får en riktigt skön helg.

Camilla Alvén said...

Tråkigt med krukan för den var ju fantastiskt vacker, riktigt elegant rent ut av.
Ha en skön helg
Kram

Tant Grön said...

Vilken förfärlig förstörelse! Och visst är det märkligt att just de snyggaste krukorna ska gå i små smulor. Jag brukar nödtorftigt laga med Karlssons klister, men det syns ju att krukan är hoplappad.

Min allra tjusigaste- och dyraste-kruka blev offer för min egen klimatoptimism förra vintern. Det är en limegrön glaserad kruka med "Kew Royal Botanic Garden" stämplat på glasyren.

Den kostade flera hundra kronor, och hämtades av släktingar från Ulriksdals slottsträdgård där de finns att köpa. På andra sidan Sverige.

Jag lät den stå ute för länge med alltför blöt jord i, och så-naturligtvis-frös den ihjäl.

Men jag får skylla mig själv. Det är faktiskt värre när någon elak typ har sönder ens saker med flit.

Irene said...

Usch så ledsen man blir för sådant! Men min världsbild gungar lite - jag som trodde att alla engelsmän var trädgårds- och växtälskare och aldrig skulle få för sig att vandalisera en så vacker kruka.

Lillebeth said...

Vilken vacker kruka! Verkligen! Har själv råkat ut för (självförvållade) olyckor med älskade krukor, lagat dem med något slags kontaktlim(sånt som tål vatten, som strykes på båda ytorna, får torka i ngr minuter och därefter trycks ihop) och det har funkat i flera år.Så ge inte upp!
Och sen det där med spam. Fy f*n. Hade ett tag någon från typ Thailand och det var inga fina texter förstod jag när jag lyckades spåra till ohemula kvinnoförnedrande sidor. Spammet las tom direkt på bloggen. Hoppas allt löser sig! Kram!

Glädjekällans Trädgårdsblogg said...

Vad roligt att få se hur krukan ser ut! Håller med om att den är fin. Ren och klassisk som den är 'håller' den hur läng som helst om inte olyckor eller vandaler är framme.
Här hos oss är det mest, ja nästan enbart, jag själv eller vinden som vandaliserat bland krukorna och då blir man, i alla fall jag, rätt så irriterad på sig själv men inte lika förbannad som om någon med berått mod och förstörelselusta gjort sönder någon/något.
Själv har jag använt 2 komponents lim när jag lagat mina krukor. Skarvarna syns tydligt men när de åldrats lite kan jag tycka att det ser riktigt charmigt ut. Men jag är förtjust i det lite slitna och nötta. En lagad kruka är tecken på att den är omtyckt och omhuldad.
Ha det gott
Birgitta

Thorins Trädgård said...

Sorgligt! Surt! Stackare!

Marit

Kersti said...

Vilka ljuvliga krukor. Jag fick genast en släng av habegär. Tur att jag bor en bit bort annars tror jag att jag förköpt mig.
Så trist när man inte kan få ha sina grejer ifred och när det dessutom är sådant som förgyller utsikten även för andra.
Ryska spam har vi inte råkat ut för men det vore klart intressant. Mannen i huset läste ryska en gång för länge sedan så han skulle kanske kunna dechiffrera txten i alla fall ett och annat ord.

Nutty Gnome said...

I'm really sorry that some idiot broke your gorgeous pot - I find petty, mindless vandalism SO dispiriting.

Try superglue on the pieces and masking tape to hold it all in shape. The masking tape is strong enough but won't pull it apart again when you take it off. Get the 3 day masking tape though, to give the glue chance to fully bond.

Gail said...

I've missed your posts~~My bookmark program didn't show any new posts! I will have to stop by and check until I figure out what it's doing! Hoping you are doing well? gail