Saturday, 28 November 2009

Sommarminne med doft av örter




(sorry, no English summary on this one)

Först mitt i ett novemberregn inser man att det är nu som man som mest behöver semester. Först efter en rejäl rotväta begriper man att det är då ens soltörst är som störst. Så dags, när semesterdagarna redan är uttagna och reskassan tömd. Det är i det läget man uppskattar den mänskliga överlevnadsinstinkten, förmågan att trotsa säsongens sankmarker och ta ett kliv tillbaka till fast mark. Till sommaren.

Själv gjorde jag ju Gotland osäkert i juni. Här ett skönt grönt minne.

Efter att i hastigt mod rymt från krämarklorna i anslutning till ett berömt, men tämligen tomt ekande hål i berggrunden strax norr om Visby, var vi lite oroliga när vi svängde in på Krysmyntagårdens parkering. Skulle souvenirbutiken också här vara mer omfattande (och genant nog mer givande) än själva attraktionen? Men, lyckligtvis fann vi oss snart förnöjt tillbakalutade under ett vindpinat parasoll, charmade av fårfiol, gubbröra och gotländsk saffranspannkaka med salmbärsylt. Bara det. Kanske ska man kulturmärka denna plats, unik i Sverige (?) i sin brist på panini, latte och stereoida amerikanska muffins.

När man stirrat sig trött på den kil av Östersjön som från cafét dubblerar som den magiskt blå horisonten, kan man ta en runda i örtagården. Upplägget här är stramt, minst sagt. Vill man drömskt förlora sig i den botaniska meditationens krokiga stigar gör man nog bättre i att sitta kvar vid fikabordet. I trädgården är det nämligen pedagogiken som tagit tätposition, och pockar redan i sin utformning på både vakenhet och systematik. Här ligger fyrtio (!) identiska rabatter, var och en blott och exakt en kvadratmeter stor, i ett koordinatsystem draget med sträckta krattor. Det är svårt att inte associera till minutiöst positionerade skolbänkar i ett klassrum. Men kärlek saknas inte i undervisningen. Någon har med öm spade planterat varje upptänklig ört i passionerat djuplodande teman.

(den under bilden visar Pipört, Centranthus ruber, och Piplök, Allium fistulum)

Nu får jag allt ge mig för det här inlägget, det blir en så kallad ”cliff hanger” för trädgårdsintresserade. Del 2 i morgon.


6 comments:

NinaVästerplana said...

Ser fram emot fortsättningen....
Ha´t himla gôrgôtt på 1a advent
Nina

Anita said...

Så glad jag blev att hitta ett nytt inlägg hos dig. Och som vanligt är det en ren fröjd att läsa ... jag förflyttas till Gotland och känner örtdofterna. Du har nu trappat upp spänningen så pass att jag kommer att gå in här med jämna mellanrum för att se del två ... en riktig Cliff Hanger må jag säga. Ingen ska sen inte komma och säga att inte trädgård är spännande.

Passar också på att önska dig en skön första advent!

Anja said...

Även om jag själv föredrar helt andra fioler än forfioler skulle jag gärna smaka saffranspannkaka med salmbärsylt (måste googla på sylten)!
Pedagogik i den äldre tappningen var inte alltid helt fel. Stramt - visst! - men med viss systematik som fick kanske även en virrhjärna att hitta memoreringskrokar.
Den moderna pedagogiken har glömt bort att konsten att memorera är ett mycket bra inlärningsredskap.
OCH! Du har så rätt så - kärleken -OCH RESPEKTEN till växterna var stor.
Alltid lika trevligt att läsa dina inlägg Camellia!
JAG ÖNSKAR DIG EN GOD LILLJUL! /Anja

Irene said...

Åh, Krusmyntagården! Där satt jag i början av juni i år och njöt av livet med en nygravid vän, medan våra respektive var ute på skalbaggssafari.

Vacker utsikt, ljuvlig mat och möjlighet att köpa deras lammkrydda, mycket bättre än så blir nog inte livet.

Tant Grön said...

Å, där har jag också varit! Och det var nästan som med V&A: jag läste om platsen och blev väldigt inspirerad- (det var i begynnelsen av mitt trädgårdsintresse och det här var en av de första örtagårdar som nyskapades i Sverige) och sedan tog det över trettio år innan jag verkligen kom dit.
Underbar plats att njuta av livet.
Jag ser fram emot del 2!

Kersti said...

Du väcker hos mig en längtan till Gotland och en helt annan årstid än den som nu råder.