Tuesday 28 April 2009

Ogräsflirt / Sweet weed



(English summary at the end of the post)

Det här med ogräs är jag lite dubbel inför. Vissa flirtar med mig och jag vacklar vid min skovel. Jag har en rosablommande plåga, bladen är fina och den växer liksom i en generös korgform med kraftigt röda stjälkar. Men bort måste den, den invaderar mig! Fast, tittar jag på miniatyrblommorna (bara knappt en centimeter i diameter) tycker jag de är rätt fina… Ja, vad gör man, på bild håller de sig i alla fall i skinnet.


Så hittade jag ett ensamt stånd med blå små blommor i gräset som M inte hade klippt (gräset, alltså, inte sedan förra året). När jag nämnde att vi började närma oss en English lawn av modell knähög fick han fart på det brittiska samvetet. Ännu ett tjusigt ogräs, tänkte jag (om de blå). Kröp närmare och blev fascinerad över hur det också växte enstaka små rosa systerblommor bland alla blå bröder, och att ögat var omväxlande i gult och vitt – allt på samma stjälk. Då tyckte jag mig känna igen den och undrade… Kunde det vara? Jag frösådde Förgätmigej första året och tvååriga som de är fick jag förstås inga blommor första året. Andra året fick jag inga blad heller, och minnet av blomman bleknade snabbt. Men här är den nu, oförklarligt, pockande på min uppmärksamhet: ”Förgät mig ej!”. Det hade jag ju. Nu fick den snabbt räddas undan den annalkande gräsklipparen…



I am ambigious about weeds. Some flirt with me, and I falter at my shovel. I have a pink pain, the leaves handsome, and stems in bright red. But it has to go, it’s invading the garden! But, if I look closely at the miniature flowers (barely a centimetre across), I find them rather pretty.

There was also a lonely stand of small blue flowers in the grass, which M hadn’t mowed (the grass that is, not since last year). When I mentioned that we were rapidly going towards an English Lawn, knee high version, his British conscience kick-started. Another fancy weed, I thought (about the blue). Closer, I discovered there were pink sisters, and both yellow and white eyes – all on the very same stem. Then I thought I recognised them. Was it possible? I grew some Forget-me-nots from seed the first year, being bi-annual, I didn’t see any flowers the first year The second year saw no leaves either, and I forgot the plant entirely. Now, it shows up, mysteriously, demanding my attention. ”Forget me not!”. I had. I quickly saved it from the approaching lawn mower…

15 comments:

Ruben said...

Har man så vackra blommor i gräset, då måste jag ju ge en eloge till din man, som tidigt insåg, att här får man vara försiktig med klipparen! Men detta är han troligen för blygsam för att poängtera. Just a guess! /Ruben

Lillebeth said...

En gång Förgätmigej alltid Förgätmigej. Så är det hos mig också.
Men man kan ju ta dem och sätta dem där de bättre passar, eller så...

Anjas Hill said...

Ogräs är bara en definitionsfråga.
Min definition på ogräs är att om de invaderar ställen där jag inte vill ha dem - ja, då är det ogräs oavsett hur vackra de än är.
En del av dem är lätta att rensa och andra kräver spade - de senare, ofta med stadig pålrot eller ett kvickrots-livskraftigt rotsystem - ja, då får jag mord i blicken. Ett ex på sådant hemma hos mig är liljekonvaljen ett annat en orange vallmo. Många gillar dessa (även jag) MEN INTE i MINA rabatter!

mvh, Anja

andré said...

Ja, vissa ogräs kan vara riktigt stiliga, men det gäller ju att hålla dem i schack!

Tant Grön said...

Å, den rosaröda lilla blomman är ju jättesöt! Jag känner igen den från vårt syskonhus i Skåne, där man får rensa bort den i tusental från grusgångarna. Om det är samma så tror jag den heter geranium nånting, och skatnäva på svenska, eftersom fröställningarna liknar skatnäbbar. Släkt med midsommarblomster och pelargoner och andra mer erkända skönheter.

Och grattis till förgätmigejen! Låt den fröa av sig så har du snart tusentals av den också.Det gör ju ingenting, de är lätta att ta bort där man inte vill ha dom.

Anja, jag har gjort misstaget att släppa in liljekonvaljer i min vita rabatt.Jag ångrar mig och ändå inte. De är ju så ljuvliga. Men rötterna går inte av för hackor.Bokstavligen...
Camellia, jag har läst din blogg från starten och insett att du bor på Englands sydkust!!! Detta gör Tant Grön ännu grönare-av avundsjuka.

Fundera grönt said...

Fina!
Själv har jag rensat maskros i en rondell idag. Vi planterade ut lite småplantor där efter att ha planterat 150 Metasequoia. Hepp!

Kersti said...

Förgätmigej är en blomma att vara rädd om. Att behandla varsamt och med omtanke. Kanske den andra är av samma sort och också behöver lite extra uppmärksamhet.

Ingela said...

Söta små saker! Invaderar dom är det definitivt ett ogräs annars kanske inte.

Förgätmigej tar kanske ett tag att komm igång, hoppas de inte blir ogräslika.

Ingela

Glädjekällans Trädgårdsblogg said...

Att se en äng full med gula maskrossolar är bland det finaste jag vet men vill inte ha dem i trädgården. Förgätmigej däremot får gärna fröså sig och komma lite här och var. Vackert till vårens
alla tulpaner. Vad som är ogräs eller inte bestämmer man ju själv, säger jag som utrotat mitt vita löjtnantshjärta :-)).
Vet inte om ni firar Valborg i Storbritannien men om ni gör det hoppas jag du får en riktigt trevlig sådan.
Birgitta

OF SPRING AND SUMMER said...

Ja, det är roligt att besöka alla Open Gardens här i London. Det är några stycken öppna nu i långhelgen. Kram Ingrid

Anita said...

Förstår att du hejdar dig när du ser de små söta rosa blommorna flirta med dig. Och det var tur att du hann rädda förgätmigejen. En av de vackraste himmelsblå blommor som finns. Mina Kaukasiska förgätmigej "Jack Frost" har, namnet till trots, verkat frusit ihjäl i vinter. Inte ett liv syns till. Det blir till att köpa en ny planta.

Randi said...

Precis så kan det gå ... känner igen mig...*ler*. Helt underbara bilder!

Tack för din kommentar - Betr. behandling av bilder, så kan puritanerna gärna få opponera sig. Man har alltid bildbehandlat i mörkrummet, det tog bara lite mer tid och var därför också mer spännande. Jag älskade att stå och se hur resultatet långsamt visade sig.
Kram Randi

Gail said...

A sweet flower and what a nice surprise for you in the grass...How ironic that you forgot the forget-me-nots! I love your plans for an English lawn...knee high sounds wonderful. gail

Gårdsromantik said...

Det är ju nästan mest spännande det som man inte planerat skal komma upp:-)

Glad Valborg!

Kram Maud

Maria Berg said...

Härligt här njuter jag av dina ord, skall jag ej förjäta och i inlägget njöt jag av den blå färgen du målade upp med klockhyacinten - tack.

Och klart man skall använda sig av de verktyg som finns för att förmedla sitt budskap - vi båda har beundrat Magnolian som finns hos Bland rosor och Tistlar.

Håller med Anja lite, ...
ogräs är att om de invaderar ställen där jag inte vill ha dem - ja, då är det ogräs oavsett hur vackra de än är.

/MB