Tomt eller trädgård – på engelska och svenska

”Tomt”, på engelska avser ett obyggt stycke land, inget annat. På svenska är ordet ”tomt” lika ofta ett uttryckssätt som har en glidande dubbelmening, ”ungarna var ute och lekte på tomten”, ”vi har ett äppleträd på tomten”. ”Tomt” blir lika med det privata livsrum som engelsmannen alltid skulle kalla ”trädgård”. Det är som om den svenska användningen av ”tomt” fjärmar sig från det kulturella, rentav emotionella ”trädgård”, för att istället ge det en värdeladdning som, om än inte uttalat, handlar om ägande. I Sverige anges tomtyta i fastighetsannonser och lagfarter med precisa kvadratmeter, och har en direkt inverkan på försäljningspriset. Min engelske partner, en av femtio miljoner britter, tycker spontant att storleksfixeringen är märklig, ”ni har ju inte precis någon utrymmesbrist i Sverige!” I England bryr man sig bara om storleken om det handlar om ägor som är stora nog att benämnas i tunnland – och då blir det ändå bara på en höft. Samma sak inomhus. I Sverige är rummen noga uppmätta på en halv kvadratmeter när, i England har man ingen aning. Här ligger fokus på hur många sovrum en bostad har, särskilt hur många av dem som är ”dubbla” (d v s kan teoretiskt rymma en dubbelsäng – för en svensk en tämligen tänjbar möbel). ”Det ger oss en ungefärlig idé om hur stort det är”, säger M. ”Ungefärlig?”, säger jag, ”varför inte exakt?” Då rycker han på axlarna och förstår inte varför det är så viktigt.

I engelska tomtlagfarter ingår istället en områdeskarta med den aktuella marken noggrant inringad med penna. Man kan ana en hisorisk anledning till båda länders förfaringssätt – och kanske viktigare, våra känslor. Att äga en egen bit land var ända in i modern tid förbehållet ett fåtal i Sverige, och fortfarande bor en stor mängd av oss i lägenhet, alldeles tomtlösa. Numera vill vi gärna betona, eller kanske mest påminna oss själva på ryggmärgsnivå om, att vi tillhör denna jordägande elit. Också bara ett par kvadratmeter större tomt än grannen gör oss en aningens mer framgångsrika än densamme, åtminstone teoretiskt.

I England är en bit privat jord en långt äldre rättighet och därför mindre värdeladdad i ekonomiska termer. Däremot är brist på livsutrymme och grannar inpå livet ett klassisk engelskt bekymmer. Lika gammal som trångboddheten är sedvänjan att tänja på de legala rundningsmärkena, och tomtgränsen, och som gjort den senare till det som är minutiöst övervakat. Det är omöjligt att sälja eller köpa en fastighet utan advokat i England. Dennes främste uppgift är att se till att hela biten land till försäljning verkligen ingår i köpet (och inte plötsligt har tappat ett hörn), att servitut följer med (och inte passande fallit i glömska), och att rätt bit land säljs (och inte grannens – eller för den delen, statens), i helhet eller i delar, eller att de ”naturliga” tomtgränserna inte har fifflats med. M berättar att det tillochmed finns en nedärvd odlingsteknik för att få en hel häck att långsamt och omärkligt krypa utåt…

Följaktligen hade jag ingen aning om vad arealen på vår ”tomt” här i England var, men en ”trädgård” har vi, och på svenskt vis var jag förstås tvungen att veta hur stor den är. Det var ett och annat engelskt ögonbryn som lyftes inför det obegripliga denna kvinna gjorde med tumstock, ute i trädgården…