God morgon, Buddleja

The Guardian sjöng för någon vecka sedan en lovsång till Buddlejan. Själv kan jag inte bestämma mig för om dess hysteriska grenverk och kaskader av kattsvansar är vilt vacker eller mest påminner om en dam i papiljotter efter en risig natt. Masseffekten av hundratals blomklasar, var och en för sig ljuvligt delikat, kommer dessutom av sig för att de så snabbt vissnar – och sedan hänger där i bruna kokonger som mest ser sorgligt ”dagen efter” ut. Och det tillståndet varar hela vintern. Fast, häftig är den. Bara växtviljan i en Buddleja är imponerande. Jag beskär den ned till nästan ingenting varje vår, och bara några månader senare skymmer den solen. Här i England växer busken dessutom halvvilt, skjuter upp oförhappande vid husknutar genom minsta spricka i asfalten. The Guardian kallar den en ”rännstensunge”, och många ser den som ett ogräs man inte kan bli av med. Själv försöker jag göra min Buddleja-buske till ett Buddleja-träd – klipper envist av skott längs stammen. Envist producerar Buddlejan nya. Det är oklart vem som kommer att segra.

Vill du ha mer detaljer om beskärning av Buddleja? – mer finns här.