Monday, 14 December 2009

Färger i det grå / Colours among the greys

(English summary at the end of post)

Det är inget fel på era datorer, det är helt enkelt ingen bild på detta inlägg. Bilden är i texten…om det nu inte bara är något jag säger för att ursäkta att jag inte hade någon kamera vid tillfället.

Allt är grått.

Är det?

Jag satt på en flygbuss i Sverige för några dagar sedan, tittade på det trista gråvädret utanför fönstren. Sedan sänkte jag blicken från det kompakta, regntunga molntäcket. Det första som slog mig var det varmgula gräset; låg som ett kraftfullt stråk av senap över fälten. Som gräs visset, som kulör oväntat levande. Inte ens den grå graniten var grå. Den var melerad än i ljusockra, än i rosarött, ibland med stora sjok i klart, pockande skärt. Här och där ett överkast av saftig mossa, i regnet ilande klargrön, i sin tur kontrasterad i både färg och struktur med partier av krulliga lavar i elegant burgundyröd. Och så granarna, är det någon annan gång på året grangrön är underskön? En djupgrön, en barytongrön, en ända in i märgen-mörkgrön. Granskog är som målade fonder som omsluter landskapet, ger perspektiv och spänning i djupled. Har man tur är det inte bara ett standardgråväder utan, som vid min resa, ett så inbota tungmurr att granväggarna blir poetiskt skiktade, tonade av svepande dimbankar, som i japanska tuschlaveringar. Sedan smågranarna, de nyutsprungna, skrek och spretade i undervegetationen i ungdomligt kaxig limegrön. Vätan hade gjort alla färgerna intensivare, mättade till bristningsgränsen. Men jag får inte glömma pennstrecken, det grafiska inslaget – björkklungorna med sina svartvita utrop på vertikalen, med grenverk som smalnar av i en suddig skiss av rufsiga vinröda ruskor. Vilket underbart väder! En ren konstupplevelse, och jag tänkte, det är storstaden, förortsbetongen, asfaltsdjungeln, som är smärtsamt ful i höstliga gråväder, inte naturen. Med en naturskön utsikt till vardags tror jag mina höstdepressioner snart skulle vara botade.

There’s nothing wrong with your computers, there isn’t any image with this post. The image is in the text…unless that’s just a bad excuse for me not having a camera at the time.

Everything is grey.

Is it?

I was travelling by coach the other day, in Sweden. I was looking at the grey weather outside. I lowered my gaze from the comapct, heavily overcast sky. The first thing that caught my eye was the warm yellow of the grass; like a brush stroke of mustard across the fields. As a grass, withered, as a colour, surprisingly vivid. Not even the grey granite was grey. It was mottled with light ochre, with pinkish red. Here and there, a spread of moss, bright green, and contrasted both in texture and hue with curly lichen in an elegant burgundy red. And then the spruces, is there any other time of the year when spruce green is so deep? A baritone green. The spruce woods are like painted backgrounds, framing the landscape, giving it perspective and depth. If you’re lucky, it’s not a standard grey weather, but a serious one, making the walls of spruces layered with fog, like in a Japanese ink wash drawing. The young spruces were shouting in the subvegetation, cocky and lime green. The wetness had made all the colours deepen, but I mustn’t forget the graphic feature – the groups of birch trees with their black and white verticals, the branches becoming a fuzzy sketch of maroon. What a wonderful weather! I found myself thinking, it’s the city, the surburban concrete, which is dead ugly in grey weather, not nature. With this view everyday, I think my autumn blues would be cured quickly.

15 comments:

Ruben said...

Tack för denna färgstarka skildring av svensk vinternatur! Det behövdes inga bilder! /Ruben

Kersti said...

Vilken underbar hyllning till naturen. Gråvädret har fått ge vika, tja det är inte sol men det grå har ersatts av vitt. Det snöar, och helt plötsligt är till och med trottoaren vacker.

NinaVästerplana said...

Så sant! Jag lärde mig att stå ut med november när jag jobbade på 3,7 mils pendelavstånd med soluppgång på ditresan o solnedgång när jag reste hem ;-)
Dis o dimma fick ett magiskt ljus o alla holmar ute i markerna låg som små öar mellan dimstråken!
O idag med min bloggutsikt över kohagarna ner mot Kinneviken, är alla väder uthärdliga.
Gnäller nog mest när det inte är omöjligt o jobba i trädgården...
Ha´t himla gôrgôtt i alla väder
Nina

Arboarkticum said...

Hm, den som hade ditt grafiska öga för omgivningen... ska ta det som en lärdom och försöka se lite ljusare på allt det sepiabruna och grå.

Nutty Gnome said...

What a beautiful evocative picture you have painted with your words today ....I was on that bus with you!
Thank you for a wonderful journey :)

The Intercontinental Gardener said...

Det känndes som jag fick vara med på bussen... och lät exakt som när vi var i Sverige två veckor sedan. Barytongrön - det blev mitt nya favoritord!

Thorins Trädgård said...

Camellia. Du är superbra på att skriva. Slut på meddelandet.

Marit

Maria Berg said...

ja nog är vår natur vacker även på vintern men det är alltid lite svårare att ta sig ut i den, innan var det bara att öppna dörren och kliva ut nu måset det var både varma och vatten tätta kläder.

Vi hade så sagolikat vackert vitt nu på morgoen men redn regnar det och det dröjor nog inte många timmar innan snön är bort och då blir det liksom grått igen.

MB som önskar dig en Underbart härlig och färgrik Jul.

Tant Grön said...

Vilken fenomenal text, Camellia! Jag är inget vidare förtjust i granskogar, men om man kan se dem med alla dessa dimensioner, så gärna, abslout!
Här utanför mitt fönster är det typiskt bohuslänskt landskap med små åkrar, bergknallar och skogsdungar med blandskog. Det kan också vara ganska fint.När det inte är kolmörkt....

Lillebeth said...

Ja, ja, underbart. Så är det! Eller så kan det vara när en ordkonstnär uttrycker det. Vad är väl en kamera mot att själv få se allt genom dina ord! Perfekt! Kram!

Anders said...

Camellia!Du har, som sagt, ordet i din makt och denna beskrivning är helt underbar. "Jag kunde inte ha sagt det bättre själv" ;)) - det är just detta jag menar att jag älskar alla årstiderna, är mycket tacksam att de finns och njuuuuuter kolossalt av gråvädret!
Jag "längtar" inte ett dugg efter våren - den kommer inom sin tid - men det är klart att det är något fantastiskt att se framemot!Ha det så gott!/Anja

Camillas Foto said...

Jag ser bilderna!

Idag blev det gråa vitt och alla naturens färger doldes av ett tunnt snötäcke, jag åkte ut med bilen och skrek nästan av glädje när det snöade sidleds istället för uppifrån, älskar när man ser på trädstammarna vilket håll snön kom ifrån.

Ha det bra
Kram

Anita said...

Vem behöver bilder till ett sådant inlägg. Fantastisk skildring av det vi kallar gråväder men som kan visa upp massor av färger. Nu är allt vitt ute men när gråvädret kommer tillbaka så ska jag tänka på alla färger i ditt härliga färgrika inlägg. Jag kommer garanterat att se det grå med andra ögon.

Ha en skön helg!

Glädjekällan said...

Underbart! Skriva så jag ser bilderna framför mig, kan du verkligen.
Trevlig helg
Birgitta

Glädjekällan said...

PS!
Tror Anja skulle ta emot dig med öppna armar!