God Jul! / Merry Xmas!

(English summary in the end)

Med en entusiasm ovanlig hos de som kallar sig motsträviga ska nu undertecknad försöka trotsa det engelska snökaos som senaste dagarna har hållit landet i vad som närmast kan liknas undantagstillstånd – för att resa bort och fira jul. The conditions är allvarliga, förstår ni där i Sverige. Här har flera centimeter snö drasat ned, oh dear, och ligger kvar! (ja, som pudersocker på semlor, ungefär, men redan semlor är exotiska i den här delen av världen). På grund av vädret stänger de flesta engelska skolor, bussar går inte, tåg går inte utan enorma förseningar (ni kanske hörde om de 2000 passagerare som fastnade i 16 timmar i tunneln under kanalen, ja, det är inte mycket bättre på fast mark heller, that I can guarantee). Inte nog med att det varnas å det allra seriously att försöka köra bil på vägarna, i BBCs News direktsändning står den utsände reportern, oklanderligt klädd i tunn middagskavaj och slips (we can't let the standards slip), och väser fram mellan blåa läppar, "Don't go out unless necessary!".

Tanken var att vi skulle åka till Östersund (en stad som fungerar alldeles utmärkt också under en halv meter snö). Vi får se om vi fastnar på vägen (det lär i så fall definitivt bli på den här sidan Nordsjön).

Till alla bloggarvänner och läsare: En riktigt härlig, och God (VIT!) Jul!

With enthusiasm unusual for those who call themselves reluctant, I will try to defy the English snow chaos, which for the last few days has held the country in something close to a state of emergency, and travel to celebrate xmas up north. Luckily, where we're going, life runs smoothly even under half a metre of snow (we're talking north of Sweden here, they've been practising dealing with that white stuff for a couple of years now). Unless we get stranded on the way, probably on this side of the North Sea.

Anyway, to all blog friends and readers: A Happy (and WHITE!) Christmas to you all!

Färger i det grå / Colours among the greys

(English summary at the end of post)

Det är inget fel på era datorer, det är helt enkelt ingen bild på detta inlägg. Bilden är i texten…om det nu inte bara är något jag säger för att ursäkta att jag inte hade någon kamera vid tillfället.

Allt är grått.

Är det?

Jag satt på en flygbuss i Sverige för några dagar sedan, tittade på det trista gråvädret utanför fönstren. Sedan sänkte jag blicken från det kompakta, regntunga molntäcket. Det första som slog mig var det varmgula gräset; låg som ett kraftfullt stråk av senap över fälten. Som gräs visset, som kulör oväntat levande. Inte ens den grå graniten var grå. Den var melerad än i ljusockra, än i rosarött, ibland med stora sjok i klart, pockande skärt. Här och där ett överkast av saftig mossa, i regnet ilande klargrön, i sin tur kontrasterad i både färg och struktur med partier av krulliga lavar i elegant burgundyröd. Och så granarna, är det någon annan gång på året grangrön är underskön? En djupgrön, en barytongrön, en ända in i märgen-mörkgrön. Granskog är som målade fonder som omsluter landskapet, ger perspektiv och spänning i djupled. Har man tur är det inte bara ett standardgråväder utan, som vid min resa, ett så inbota tungmurr att granväggarna blir poetiskt skiktade, tonade av svepande dimbankar, som i japanska tuschlaveringar. Sedan smågranarna, de nyutsprungna, skrek och spretade i undervegetationen i ungdomligt kaxig limegrön. Vätan hade gjort alla färgerna intensivare, mättade till bristningsgränsen. Men jag får inte glömma pennstrecken, det grafiska inslaget – björkklungorna med sina svartvita utrop på vertikalen, med grenverk som smalnar av i en suddig skiss av rufsiga vinröda ruskor. Vilket underbart väder! En ren konstupplevelse, och jag tänkte, det är storstaden, förortsbetongen, asfaltsdjungeln, som är smärtsamt ful i höstliga gråväder, inte naturen. Med en naturskön utsikt till vardags tror jag mina höstdepressioner snart skulle vara botade.

There’s nothing wrong with your computers, there isn’t any image with this post. The image is in the text…unless that’s just a bad excuse for me not having a camera at the time.

Everything is grey.

Is it?

I was travelling by coach the other day, in Sweden. I was looking at the grey weather outside. I lowered my gaze from the comapct, heavily overcast sky. The first thing that caught my eye was the warm yellow of the grass; like a brush stroke of mustard across the fields. As a grass, withered, as a colour, surprisingly vivid. Not even the grey granite was grey. It was mottled with light ochre, with pinkish red. Here and there, a spread of moss, bright green, and contrasted both in texture and hue with curly lichen in an elegant burgundy red. And then the spruces, is there any other time of the year when spruce green is so deep? A baritone green. The spruce woods are like painted backgrounds, framing the landscape, giving it perspective and depth. If you’re lucky, it’s not a standard grey weather, but a serious one, making the walls of spruces layered with fog, like in a Japanese ink wash drawing. The young spruces were shouting in the subvegetation, cocky and lime green. The wetness had made all the colours deepen, but I mustn’t forget the graphic feature – the groups of birch trees with their black and white verticals, the branches becoming a fuzzy sketch of maroon. What a wonderful weather! I found myself thinking, it’s the city, the surburban concrete, which is dead ugly in grey weather, not nature. With this view everyday, I think my autumn blues would be cured quickly.

Blooming Friday: Det brinner!/Colours on fire!

(English summary at the end of the post)

Hade jag gjort valet själv, så hade det blivit något svalt blått eller vitt igen, jag ”gillar inte gult och orange” (har ni ju hört förut), de färgerna raderar jag redan i första ansatsen. Jag skulle stå där med något i ton i ton med höstens grå, blågrå, vit… Välmatchat men inte särskilt upplyftande. Därför är det skönt när ens vänner, så här mitt i höstrusket, faktiskt struntar i vad jag tycker (eller ens tänker på det) och blommograferar mig en sprakande ansamling blommor i mäkta orange, skriande brandgul, illigaste varmgult, punkigt kallgult, mörkorange, cerise och mättat rött. Det var som att få en bukett solsken.

Had I chosen myself, it would have been something cool blue or white again, I ”don’t like yellow and orange” (said that before, haven’t I), I erase those colours already during the first impulse. I would have been left with something to match the autumn greys, bluish greys, whites…. Well designed, perhaps, but not particularily uplifting. That’s why it’s so comforting with friends who, in the rainy horror, don’t care what I think (or don’t even think about it), and send me a sparkling ensemble of flowers in powerful orange, flame-coloured, strong, warm yellow, punky cool yellow, dark orange, cerise and satiated reds. It was like receiving a bouquet of sunshine.