Ståndaktiga engelska ungherrar, smått kaxiga uppstickare (med sinne för att rada upp sig snyggt för fotografen). Dessa ska bli klockhyacinter (tack Anja för korrigeringen!) om några veckor, kanske tillochmed redan nästa. Det är lustigt, det är först i år, när jag på alla fyra försöker föreviga knopparna, som jag upptäcker att vår stora klump av klockhyacinter (som jag sett som en enda enhet när de är utslagna) helt tydligt består av två olika sorter. Jag finner råd på Londons trädgårdsmuseums hemsida. Det verkar som vi har dels den inhemska, engelska klockhyacinten, Hyacinthoides non-scripta (långsmala konppar), dels den numera fullt acklimatiserade (både i trädgårdar, dikesrenar och skogsområden) hybriden Hyacinthoides x massartiana (kortare, rundare knoppar). Vem hade trott det, att knoppar kan säga mer än utslagna blommor?
Posts
9 comments:
Så otroligt vacker bild och underbar text i ditt föregående inlägg om körsbärsträdet! Mmmmm!
Dagens inlägg imponerar. Du har tagit till "min metod" att kolla i den, nu mera enorma mängden av bl.a. digital litteratur,för att ta reda på vad växterna heter! Duktig flicka!
Eftersom du knappast kan hitta namnen på svenska där så kanske kan det vara kul för dig att veta vad dina "blå gossar" heter på svenska.?
H. non-scripta heter engelsk klockhyacint och H. x massartiana heter hybridklockhyacint.
Du har nog stor glädje av SKUD
http://skud.ngb.se/.
Blåklocka är något helt annat.
mvh, Anja
Jadu, naturens nycker är förunderliga! Men mot din vetgirighet går det inte att luras, hur ståndaktiga de än är! Ser fram emot att även få se dem blommande! Kanske hittar du då något litet skiljetecken? /Ruben
Är alltså dessa engelska ungherrar de omsusade "bluebells" som växer vilt lite varstans i England om våren?
Jag har alltid undrat 1. om dom finns i Sverige och 2. varför dom i så fall inte breder ut sig lika vilt och vackert i naturen här.
Kan det möjligen vara den gamla vanliga förklaringen att England har ett mycket bättre klimat? Eller handlar det om kalkhalten i marken?
Dom är i alla fall ofantligt blå och ofantligt vackra.
Fast just nu kan vi på andra sidan Nordsjön glädja oss åt vitsippsmattorna som breder ut sig och sprider underbar doft i våra skogsdungar.
Idag har njuter vi av lite soldis här på Västkusten, ha det gott på din kant!
Anja, jag är en planta. På engelska heter de bluebells – direktöversatt förljaktligen blåklockor. Trodde jag... Man ska nog krypa nära sina blommor, på håll i en grupp tyckte jag nog de såg ut som blåklockor...
Ruben, jag tror säkert jag kommer att se skillnad nu när de blommar. Tidigare har jag sett dem som en, tätväxande klump och liksom inte tittat nära och noga nog att se att de är två sorter.
Tant Grön, det är absolut de, den långsmalare varianten (den inhemska). Helt underbara mattor av dem. Jag hoppas på att kunna fotografera några att visa här.
Vackra bilder, det är en underbar tid nu med alla blommor.
Ha det bra
Bluebells ... är det manliga individer? Vackra gossar och vackra bilder!
Ha det gott
Birgitta
Dessa english blubells är favoriter hos mig. Jag har ju ofta varit på trädgårdsresor på våren i England då det lyser blått överallt av dessa underbara blommor. Vilken härlig tid ni har nu. Och din text och dina bilder i inlägget om körsbärsträdet ... vilken njutning för sinnet.
Ha en härlig dag!
Anita
Tänk om man skulle stått med alla de där plantorna själv. Usch!
Har krukat in idag. Istället för petunior blir det hostor i krukorna på altanen.
Trevlig helg
Birgitta
Otroligt vackert fotograferat!!! - det tycker jag om. Och att det dessutom fick reda på att det var två olika sorter unga herrar inte dumt med två i sin trädgård . dom får kanske följa med in i det vitmålade sovrummet - lär göra sig fint där mot allt det vita när de slagit ut i blom.
Löjtnanshärtat, det var bara för någon dag sedan jag själv såg det i trädgården de där tårarna, tänk vad man finner när man kryper runt på knä.
Kram Maria
Post a Comment