Nej, jag kunde inte hålla mig ifrån Kew Gardens, kunde inte vänta till ända långt in på våren. När de lockade med ”Tropical Extravaganza”, så här mitt i väntan på värmens återkomst, rusade jag direkt.
En stor del av denna senvinterkick bestod av orkidéer. Det är något magiskt med dessa blommor – exotiska, undersköna, nästan overkliga i sin plastik. Orientaliska sagoblommor. Jag lär mig att Kew till vardags pysslar om 40.000 orkidéer, varav 40 är utdöda (ja, utanför dessa trädgårdar måste de ha menat), och cirka 1000 på god väg mot samma öde.
För denna utställning hade man beordrat in flera hundra tusen extra plantor och sedan låtit presentförpacka två av växthusen. I det mindre, intima Waterlily House (där vattenväxterna befinner sig på vinterrelax annorstädes) hade man byggt en jättedisplay i ett kors över vattnet – och packat in en myriad av orkidéer, symmetriskt uppradade. Imponerande, visst, men jag har lite svårt för en så rigid formgivning när det gäller blommor. Det är som om de förlorar sin naturlighet, deras starkaste uttryck. Det var skönt att ha kameran med och kunna ”plocka” individuella skönheter, dra dem ur den alltför pretentiösa orkestreringen.
I växthus nummer två, tillägnat Lady Di, hade man tillverkat ett ”paket”, alltså klätt en stålbur med ”papper” och ”presentsnöre” av orkidéer och krönt det hela med en gigantisk rosett i (ryser) – plast! Där fanns också en ”tunnel” av orkidéer, byggd av rosenbågar med nedhängande klasar av orkidéer och oidentifierat ”trassel”. Fungerade bättre och var förstås überromantiskt.
Men, personligen föredrog jag de ”enkla” greppen – jättebuketter av orkidéer i en färg som placerats upphöjda och blev accentuerade, naturalistiska solitärer mot den tropiska grönska som växthuset normalt huserar.
Posts
5 comments:
Jag tycker mycket om orkidéer. Kanske för att de överlever det hårda klimatet här hemma. Eller så är det för att de är som jag skrev i ett inlägg sept 07: De ser rätt oansenliga ut när de inte blommar,
ingenting speciellt liksom. Men plötsligt visar de en annan sida, En fest och glamour sida som man inte kunde ana innan blommorna visade sig. Jag tänker att det är likadant med oss människor. De flesta av oss är ganska vanliga,
ingenting speciellt liksom.
Tills man lär känna, kommer nära då visar vi också helt andra, oväntade sidor.
Det finns inga vanliga människor
Visst är det fantastiskt.
Så skrev jag då och så tycker jag fortfarande. Jag hade nog också tyckt bäst om de mer naturligt utställda blommorna. De är så vackra så man behöver inte försöka förstärka med rosetter i plast.
Även jag var och besåg i Göteborgs 'egen Kew Garden' i helgen där bl. a. orkidéerna blommar nu, men dessa pråliga skönheter berör mig aldrig så som en del annat där, som t.ex.pytteväxter i kalktuff.
mvh, Anja
Kersti, underbar kommentar – jag håller med! Anja, du ska se inom kort blev jag "distraherad" från orkidéerna – superduper (och säkert svindyrt) arrangerade till trots, var det annat som drog mina blickar till sig...
Jag håller med dig, varför måste det vara sådana mastodontplanteringar? Sådant förekommer ju även i lilla Sverige! Min teori är, att det gynnar publiciteten i media. Orkideer verkar vara inneblomman just nu och t ex Plantagen har hur många olika 'modeller' som helst. /Ruben
Ruben. jag tror du har alldeles rätt. "Spektakel är lika med uppmärksamhet", måste de tänka. Än så länge har alla kommentarer (också på min engelska bloggversion) tyckt att det naturalistiska är det finaste. En klar majoritet, alltså. De skulle höra det på Kew!
Post a Comment