Monday 16 February 2009

Stjärnsmäll i trädgården


Här trodde man att orsaken till ens gapande hål i rabatterna berodde på en blandning av naturens gång, en smula egen tafatthet och ett och annat alldeles normalt misslyckande. En tajt budget i kombination med större ytor än man begripit, möjligen. Kanske en känsla av obeslutsamhet, eller om man verkligen ska känna sig själv på pulsen, att man tagit på sig ett aningens för stort projekt och skvättplanterat i något slags trädgårdsromantisk desperation.

Nu visar det sig emellertid, att saken är så enkel som att man är Jungfru. Tack för den.


Tatyanas blogg, läser jag nämligen att några välmenande ekologisk trädgårdsfantomer i boken Rodale's All-New Encyclopedia of Organic Gardening: The Indispensable Resource for Every Gardener, fastställt en gång för alla vilka stjärntecken som är ”fruktsamma” i trädgården.

Läsningen är smickrande för Kräftor, som excellererar i att "plantera, plantera om, att frambringa knoppar, och att arbeta hårt". Se där den perfekta trädgårdsmästaren. Skorpionen är inte så pjåkig heller; också bra på "planterinng och omplanteringen" (kan de inte bestämma sig dessa trädgårdens svärmorsdrömmar?), och det särskilt när det gäller klängerväxter. En fisk lär föredra "plantor med kraftig rotutveckling" (måntro en kompensation för fenor istället för fötter – ja, jag vet, jag är bara avundsjuk). Kära, oxar, jag är rädd att ni bara anses ”halvt fruktsamma”, men ni kan trösta er med att ni har en positiv påverkan på "rotfrukts- och bladbärande skördar". Stenbockar är inte fullt så halvbra som oxar, men ändå som ett med "rotfrukter och rotknölar" (jag tror att det senare inte är menat som en förolämpning). Vågen är likaså delvis fruktbar, men bör hålla sig till "rotfrukter, klängerväxter, sallat, kål och majs".

Sedan kommer dödsstöten: ”vad gäller de ofruktsamma tecknen, verkar Lejon och Jungfru vara värst”. Där stannar man ett ögonblick i läsningen, tillvaron svajar till (och antagligen vissnar ännu en planta utanför fönstret i samma ögonblick). Kan det bli värre? Det blir det.

Det framgår nämligen att dessa tecken minsann har något att tillföra bland blommor och blad. Vi är riktigt "bra på ogräsrensning och jordbearbetning". Hurra! Ett slags trädgårdens galärslavar, alltså. Andra tecken i denna hortikulturella slum är Vattuman och Tvillingar, där Vattumannen får äran att briljera i skadedjursbekämpning! Allt medan den tillika ofruktsamma Väduren i alla fall anses lämplig att "plantera gul lök och vitlök". Skytten är halvvägs upp ur träsket genom en förmåga att i alla fall "fröplantera höskördar och plantera gul lök" förutom att "förbereda jordar".


FInns det någon trädgårdsdiskrimineringsombudsman vars axel man kan gråta ut mot?


Eller också går jag ut och avreagerar mig – på ett par kvickrötter förstås, vad annars?


Bilden visar en snårvinda, ogräsens okrönta drottning i min trädgård.

11 comments:

Anonymous said...

Här är ett lejon så du är i gott sällskap, låt oss gråta tillsammans. Detta förklarar varför bara de mest förhärdade växter överlever här hemma. Och varför mina plantor aldrig blir så där kraftiga och frodiga som grannens utan långa, bleka och ranglig. Men vid närmare eftertanke så kanske vi kan göra uppror mot sakernas tillstånd. Det måste finnas lejon med gröna fingrar (även om det inte är just jag). Det gäller bara att hitta dem.

Anonymous said...

Här kommer en finne med sisu! En stenbocken som får en del att överleva och t.o.m.blomstra!
Har väl förstått hela tiden att nåt konstigt är det med mig som får KÄMPA SÅ HÅRT med trädgården;))! Men det är OK! Man danas liksom till en "bättre människa"(?) när ingenting är lättvindigt - det gäller inte bara trädgården!
Jasså. Som f.d. lärare måste jag säga att av ett kollegium på 35 var vi 3 som var stenbockar...snacka om vilket hårt liv jag har haft som hela tiden håller på med något som inte passar - typ;))! Du får gärna gråta mot min axel. Jag är härdad men med stor proportion empati ;))!
(Låt inte vindan ta över - då är det kört med all annan odling!)

mvh, Anja

nilla|utanpunkt said...

Kersti, vad skönt att höra! Och Anja, du får gärna bli kassör i vår förening – vi må vara usla på högre hortikultur, men vi känner igen en vänlig själ.

Anonymous said...

Camellia! Då går er förening i konkurs ;))! Vänlighet ger tyvärr inga poäng i meriterna och inget klirr i kassan!

mvh, Anja

nilla|utanpunkt said...

Kanske det, Anja, men det blir iallafall en ogräsfri konkurs!

Gunilla said...

Jag tillhör Lejonen . Fast jag vet inte , nog misslyckas jag . Men jag lär så länge jag misslyckas då vet jag till nästa gång vad jag gjort för fel. Förhoppningsvis.

Så jag ger inte upp utan det är bara att ta nya tag för vi Lejon är ju ganska uthålliga.:o)
Alla är ju inte födda med spaden i hand:o)
Ha en fin dag
Gunilla

Anonymous said...

Här en jungfru till...Men jag måste säga att jag hatar att rensa ogräs och att jag bara gör det allra nödvändigaste. Sen är det inte första gången jag hör att jungfrun är ett rätt så trist tecken. Jag tycker du har motbevisat det påståendet hundra gånger om! Inte ska vi gråta. Hälsar Kati

Camilla Alvén said...

Önskar dig en trevlig helg
Kram

The Intercontinental Gardener said...

Nå men... min mamma, som får allt att växa (och jag menar allt, hennes fingrar och armar är nog gröna upp till armhålorna) är ett lejon. Så vi får nog skylla på något annat för misslyckanden. Jag själv är en jungfru och får vissa saker att växa fint, vissa däremot vill inte riktigt att ta sig. Växter kanske också har sina stjärntecken och några av dem hör till de mer känsliga än de andra?

Petra C said...

Åh nej! Det där ville jag inte höra ;) Fort, måste läsa hur det var med vattumän så kan jag åtminstone få hjälp av maken att få blommorna att trivas... Nej, det var typ lika illa. Oj oj!

Anonymous said...

Hej!
Jag och min sambo låg dubbelvikta av skratt. Jag går som en jordfräs igenom våra kirskålsland och han kan man i bästa fall få att klippa gräset. Jag är lejon och han tvilling. Skönt att få en förklaring... :-)
Karin