Friday 16 January 2009

Tillbakablick 3: Några vinner man...


Bortsett från de nytillskott (när de nu överlever) som jag själv är skyldig till, tycks Moder Natur själv vara ute med spaden i min trädgård om nätterna när jag inget anar. Den andra våren fick den tidigare ensamma hyacinten tillökning. De blev två. Någonting hade hänt under täcket. Jag tittade menande på tulpanen, som rodnade. Första sommaren hade vi mynta upp över anklarna runt kökstrappen. Andra året var örten som bortblåst, och mystiskt ersatt av ett prydnadsgräs – täta tuvor av långa, blanka, slanka blad. Grönt året om dessutom, och rådde därmed bot på en annars vinternaken rabatt. Tredje året blev vi med Euforbia (i frostdräkt på bilden) som oväntat fyllde en glugg vid staketet.

9 comments:

Maria Berg said...

Ooooo vad spännande det dök ner ett packet med posten idag.
Å ännu mer spännande då jag inte har en aning om vad det är - en napp förslog min dotter på 2, 5 år.

Min gissning något man viker kakor, spetsa över?
Tack tack, kul! MB

Anonymous said...

TULPANEN: -Vad glor du på? JAG har inte gjort nå't! Man tycker ju att det är pinsamt att bli misstänkt för promiskuitet när man bekänner sig till 'lutherianism' som jag. (Rodnar, fnyser)

Det där med prydnadsgräs -nja. Du måste ha gått i sömnen och planterat. Det gjorde jag som liten, inte så att jag planterade, men åkte hiss ensam i sömnen mitt i natten som jag normalt var livrädd för (alltså både hissen och natten).

Camellia! Alltid lika trevligt och underhållande och spännande att läsa dina texter och beundra dina mycket fascinerande, vackra och proffsiga,men lågmälda bilder.

Har krafterna återvänt?

mvh, Anja

Ruben said...

Det låter ju som om du skulle kunna göra stor succé som växtlevderantör till plantskolorna! Lucky you! /Ruben - your favourite blogger

nilla|utanpunkt said...

Ruben, ja åtminstone prydnadsgräset har jag så det blir över av. Anja, "prydnadsgräset"fröar av sig och sprider sig som bara den, kanske är det bara ett prydnadsogräs.

Camilla Alvén said...

Snygg bild!
Alltid lika spännande läsning här inne.
Ha det bra
Camilla

Anonymous said...

Jag som trodde att mynta var en sån där växt som var omöjlig att utrota. Annars så upplever jag att det ständigt dyker upp växter som jag inte har en aning om varifrån de härstammar och att de jag planterat plötsligt är försvunna. Men jag är inte ensam om rabatten så det kan ju vara grannen som stoppar ner och rycker upp. Vi har bestämt att märka ut med små skyltar men jag glömmer så jag får väl skylla mg själv när höstanemonen för tredje gången hamnade på komposten.

Glädjekällans Trädgårdsblogg said...

Snygg bild!
Spännande med det oväntade!
Euforbia gillar jag. Hellre det än en massa våtarv om jag får välja.
Önskar jag hade stor plats så jag riktigt kunde frossa i olika sorter. Såg så många fina i Cornwall förra våren.
Har planterat en på landet, som växer ut och tar för sig utav den plats, som alla växter jag planterat, skall dela på. Snygg är den så den har hittills fått vara även om den tänjer på gränserna.
Här hemma har jag Euphorbia amygdaloides 'Purpurea' och en med mycket mörka blad, om den står soligt.
I höstas rörde vi om jorden vid sommarhuset och nu kommer massor utav digitalis. Där blir nog en fingerborgsblommornas trädgård sommaren som kommer. Att frön kan ligga så länge i jorden utan att gro? Först när förutsättningarna för överlevnad är optimala sätter processen igång. Fantastiska egenskaper i dessa små. små 'korn'
Fortsatt trevlig helg
Birgitta

nilla|utanpunkt said...

Kersti – det trodde jag också om Mynta (den hade verkligen spridit sig överallt, inklusive i små sprickor på själva trappen – också de försvann, trots att det "nya" prydnadsgräset inte växer i de sprickorna. Naturen är ett mysterium! Birgitta, Euforbia är för mig en ny bekantskap, men jag gillar dem mer och mer. Jag hade själv köpt en "Harlequin Sweet", som har en ljus "outline" på bladen. Den invandrade är den mer vanliga sorten. Så nu har jag två! DIn riktigt mörka låter spännande, kanske får jag leta upp en sådan.

Ingela said...

Skönt att du är piggare, saknade dina inlägg och fina bilder.

/Ingela