Redan några dagar innan jul slog den till, den första influensan. En illvillig baskelusk av sån magnitud att BBC för ett ögonblick släppte fokus på krig, Gordon Brown och den livsavgörande ledarturbulensen i engelska fotbollsklubbar och nämnde viruset i nyheterna. Ingen epedemi, sade man lugnande. Inte mycket till tröst för de 100000-tals engelsmän, och en utvandrad svensk, som krälade mellan säng och toalett… Så när man precis, nästan, överlevt den pärsen blev man klubbad igen. Näsdukar blev den mest eftertraktade julklappen. Nya året skålades in i nässpray. Någonstans på andra sidan trettondagen var jag, teoretiskt, frisk. Men jag kände mig lika energilös som trädgårdens – i teorin vintergröna – växter. Lika slak som Bergenian, som efter veckor av frost mest påminner om lealös sallat. Lika ryggradslös som Euforbian, som slagit pannan i marken. Håglös som prydnadsgräset, bruten som den stinkande irisen. Hänger med huvudet som Helleboren – som blommar, men utan geist, släpar sina trötta kronblad i jorden.
Men det är knoppar på Camellian. Hon är på gång. Det finns liv under frosten. Vänta bara.
Posts
9 comments:
Är säker på, att snart kommer du att stråla som aldrig förr! Som ett dussin solrosor, minst! /Ruben
ÄNTLIGEN! Hurraa! Äntligen come back!
Väldigt träffande bilder på en 'vilande'! person - vilande så som växterna vilar i vinterdvalan. Det är ju i den vilan som ger kraft - precis så som du beskriver. Jag skall tänka på julrosen nästa gång jag känner mig hängig;))!
Välkommen tillbaka till cybervärlden! Du är efterlängtad! mvh, Anja
Roligt att höra av dig igen och att du är på bättringsvägen. Förra våren såg jag 4m höga blommande kameliahäckar ;-)
Härlig beskrivning!
Birgitta
Åh, der var du!
Godt nyttår, camellia, og godt å høre at du er på bedringens vei :)
Klem fra Hilde
Åh, det är därför du inte gjort något inlägg på så länge, jag har väntat och längtat och nu äntligen är du tillbaka.
Hoppas att du håller dig frisk nu
Kram
Camilla
Jag undrade faktiskt. Har väntat och väntat och nu äntligen. Det ska bli spännande att se den blomman när den slår ut. Nyfiken sitter jag här i trädgården och spanar.
Ruben, Anja, Birgitta, Hilde, Camilla och Kersti, ni är för goa. Jag blir lite rörd av era vänliga omtankar – och att vara lite efterlängtad. Det tar jag till mitt hjärta (och det kommer skynda på den där knoppen, det känner jag alleles särskilt).
Kram till er allihopa!
Kul att du är tillbaka! Hoppas att du får vara frisk nu! Våren kommer ... var så säker.
kram
Nanna
Det låter förfärligt... hoppas du kryar på dig snabbt.
Fint du visar och skriver.
Kamelia knopp!! Underbart. Sådana får jag väl bara se på bild.
Ha det gott
Annika
Post a Comment