Monday 5 October 2009

Höst, tydligen/Autumn, apparently


(English summary at the end of the post)

Först var det bara september, sommarvarma dagar, kyla i nattluften. Kalla morgontimmar, visst, men sedan rasslade det i termometern. Det räckte för att jag skulle förtränga tanken på hösten. 20 grader vid lunch, bah, tala inte med mig om en annalkande vinter. Men träden visste, lät sig inte invaggas i några falska förhoppningar, började gulna lite i yttersta lövverket. Jag ville inte se, inte se.

Så kom första höstvinden i helgen. Vi talar massiva sekundmetrar från Atlanten. Det är i de lägena man känner hur liten man är, hur lätt man kunde blåsa bort om det stora havet så fick för sig. Två dagar senare är det inget tvivel. De buskar och plantor som inte tidigare fattat vinken står nu som urvridna kvastar, bladen ålderströtta, gulkantade, med knapp livsgnista.

Den Motsträviga har också fattat vinken. Nu är det höst.

ps. jag ser hur länge sedan det är sedan jag skrev något här på bloggen. Vad tiden går snabbt. Ni får förlåta mig om jag blir mer sporadisk en tid, jag är djupt försjunken i två stora projekt som tar det mesta av min lediga tid, och det mesta av min tankeverksamhet (sån är jag, försedd med enkelspårig hjärna, men jag är bra på att göra vaniljglass). Fast jag smyger runt hos er och ser vad ni har för er…;-)


Initially, it was just September, warm days like summer, coolness in the night air. Cold during the first hours of the mornings, sure, but then there was a rattle in the thermometer. That was enough for me to repress the thought of autumn. 20 degrees at lunchtime, bah, don’t speak about the approaching winter, with me. But the trees knew, wouldn’t let themselves be lulled into any false prospects, strated to go yellow at the tip of the branches. I didn’t want to see it, didn’t want to see it.

Then there was the first autumn blast last weekend. We’re talking massive wind from the Atlantic. It’s one of those moments when you sense how small you are, and how easily you could be blown away, had the huge sea decided to. Two days later there are no doubts. The shrubs and plants which didn’t get it earlier are now standing like wrenched brooms, the leaves tired of age, yellow-edged, with just a faint spark of life.

The Reluctant has got it, too. Autumn is here.

19 comments:

OF SPRING AND SUMMER said...

Kul och se att du är tillbaka i bloggvärlden! Hoppas allt är bra. Ha det så bra.Kram Ingrid

Anjas Hill said...

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor,
där intet mörker är.

I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt, som ljuset
med bävan längtar till.

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.

Erik Blomberg

Jag kopierar denna lilla dikt eftersom den associerar mina tankar till höstdepressioner.
Jag tycker bra om denna tröstefulla dikt./Anja

Ruben said...

Höst, det är rätta ordet det!! Tur att man iallafall slipper de värsta stormarna, även om det blåst ovanligt mycket på mina breddgrader i sommar. Men att blogga sporadiskt - det går alls inte an - bloggning måste väl ändå vara av högsta prioritet!!! ;-) /Ruben

Kersti said...

Lite lika är vi förstår jag eftersom jag också har lite svårt att helt fokusera på många saker. Har kanske valt fel jobb eller så är det för att jag på jobbet måste ha så många bollar i luften som jag när jag kommer hem vill ägna mig helhjärtat åt en eller två saker.
Höst är det här i Enskede alldeles säkert. Jag har varit sjuk (inte helt frisk än) och under tiden har det blivit både kallt och höstvackert utanför mitt fönster.

NinaVästerplana said...

I Västerplana blåser det alltid. Så inte räcker det med lite blåst för att det ska vara höst! Än blommar krassen ;-)
Ha det gôrgôtt
Nina

Arboarkticum said...

Jasså var det vaniljstången du smakat på! :-D

Men det här med hösten. Som med det mesta var den nästan värre INNAN den kom, medan man fortfarande orkade spjärna emot. Nu - total kapitulation, vit flagg och halsduken långt upp över näsan.

Anita said...

Ja helgen kom med höststormar. Vi här på svenska ostkusten klarade oss nog rätt bra men i södra och västra delarna var det blåsigt värre ... precis som hos dig. Idag är det lugnare men ... då kommer frosten istället. Men nu är i varje fall alla ömtåliga växter förpassade till uterummet där det i varje fall är frostfritt.

Jag har saknat dina härliga inlägg men vet hur det är. Ibland så hinner man inte med att blogga. Så är det bara. Men då blir det ju desto roligare när det dyker upp ett inlägg, som idag.

Ha det bra i hösten!

The Intercontinental Gardener said...

Vad roligt att du är "tillbaka"; jag var redan lite orolig för vad som hade hänt. Men hösten är sådan, det är mycket som händer och ska göras... Mina ljusrosa sasanqua-kamelior har börjat blomma här, de är så vackra och skira med sina smala blomblad, jag skickar en virtuell sådan till dig...

Camilla Alvén said...

Visst är det höst och visst är det härliga färger på träd och buskar, lite småkyligt men frisk och klar luft, regnet kan man förstås vara utan men ändå alltså, jag älskar hösten...
Ha det bra
Kram

Gunilla said...

Det är bara att acceptera fakta.HÖST fast jag tror att vintern har börjat klappa på porten här hos oss. 4,6 minus på morgonen och plus 6 på dagen och blåst. Fy vad jag fryser.

Ha det gott
Gunilla

Thorins Trädgård said...

Hallå Camellia, vad kul att du inte har givit upp bloggandet! Såg att du var inne och kommenterade idag hos en blogg som vi båda brukar besöka...

Svårkommenterat ämne idag :D

Ha det bäst

Lillebeth said...

Mm, det är inte lätt att acceptera det oundvikliga. Man kan bortse länge. Men till slut...så är det. Det lättar sedan,tycker jag, när alla löv blåst av och naturen helt stillnat. Då kan det nästan kännas och se ut som april.

Lycka till med dina projekt. Har full förståelse för det allt uppslukande.

Irene said...

Här i Skåne tvekar hösten lite fortfarande. Fast jo, det är höst, i all synnerhet när regnet häller ner en dag som idag. Igår åkte trädgårdsmöblerna in för vinterförvaring, och det känns alltid som ett avgörande kliv - man har gett upp och inser att det blir inte fler utekvällar.

Dock kan man fortfarande plocka rosor och lavendel, så än kan man njuta!

Katarina said...

Desto roligare när du väl bloggar! Och höststormar har vi här också!

Tant Grön said...

Vad trevligt att du vill manifestera dig, även om det blåser på dig och dina buskar!

Här blåser det också just nu, så mycket att det inte är någon idé att sätta tillbaka växthuspanelerna när de flyger iväg, för de lossnar igen på en gång.

Jag känner igen det där med att fokusera på en sak i taget. Lycka till med dina projekt, och med vaniljglassen också för den delen!

Randi said...

Välkommen tillbaka! Hoppas allt är bra.
Tack för att du tittade in till mig.
Kram Randi

Nutty Gnome said...

I too had been trying to ignore the onset of Autumn, but the high winds last weekend meant extra layers of clothes for working in the garden and a feeling of deafness when I returned to the stillness of the house!
Gorgeous photos :)

Maria Berg said...

Vanlijglass lät faktiskt väldigt gått.
Man skall blogga i den takt man känner att man hinner och har lust.

Ja, nu är hösten här. Vilka härliga färger den har hoppas det dröjer inan vinmtern tar bort all den färgen.

Jag har en liten award hos mig till dig, MB
http://alltkangronska.blogspot.com/2009/10/liten-award-fran-magdalena.html

Glädjekällans Trädgårdsblogg said...

Välkommen tillbaka.
Har saknat dina härliga inlägg.
Hit kom också hösten, den riktiga hösten bara för någon vecka sedan.
Löven bytte snabbt färg och nu är många av dem ett vackert täcke på marken.
Trevlig helg
Birgitta