Saturday, 5 September 2009

Excess!



(English summary at the end of the post)

Jag är en bleknäst, sval svenska, visserligen med skyldiga färgexcesser både på sjuttio- och åttiotalen. Jag minns ännu hur jag som tio-åring målade de nyinköpta Ikea-möblerna (då i ”naturell” spånskiva, pre-laminat, tänk er!) i smarrig lindblomsgrön eller hett brandgult. Eller hur jag, femton år senare, levde med egensydda, vilt rosa och neongröna brallor i stora mönster fladdrande runt låren, och köpte en svårt mintgrön cykel... Övergången måste varit smygande, jag minns inte när den inträffade. Men, i dag äger jag inget kulörtare än svart, vitt, grått, khaki, latte eller dovt duvblått, ofta enfärgat. Och jag trivs med det. Det känns ”jag”. Liksom den färgskala jag vill se i min trädgård – svala blå, sofistikerade lila, rena vita. Och en aningens rött i accenterna. Akvareller, helt enkelt, en mild men kraftfull palett.

Följaktligen har jag trott mig vara immun för rabatter i eldiga färger, i blanda-utan-sans, sprakande gula som syra i ögat, brinnande röda för mycket för harmonin... För att inte tala om dessa ”omöjliga” färgkombinationer! Rosa med orange? Snälla rara.

Men, så händer det något när den kritiska blicken filtreras genom en kamerasökare – som om min uppfattning av”bilden” är en annan än av ”verkligheten”. Färgerna blir magnetiska, drar min uppmärksamhet till sig. Och jag finner att jag älskar uttrycksfullheten, livsropen, de skriande kulörernas glädjefnatt! Här är några fångade under sommaren.



Bilderna: vibrerande rött mot neonblått på Kew: Dahlia ’Bishop of Llandaff’ med Verbena Bonariensis (överst). Chockrosa mot illgult på Kew: Rudbeckia fulgide ’Goldsturm’ med Echinacea Purpurea, samt rosa Höstanemon mot limegrön Euphorbia på Great Dixter (för de senares identifikation, tack, tack Kersti, Ruben och Arboarkticum – och googlar jag "höstanemon" så hamnar jag hos Slottsträdgårdsmästaren som gjort en presentation av just denna anemon, jag är omringad av plantkunskap – lycka!)

(ps. det är helt okej om ni tycker den Motsträviga har tappat förståndet – det är rätt skönt att göra det emellanåt)


I’m a white-nosed, cool Swede, admittedly with the odd colour excess in my historical luggage (some orange furniture come to mind, or wildly cerise trousers, and that mint green bicycle…). Today, I am emmersed in black, white, grey and dove blue – and I like it. It feels like ”me”. Just as the colour scheme I have chosen for my garden; cool blue, sophisticated purples, clean whites. An just a tad red for the accents.

Consequently, I thought I was immune to flower beds beaming with fierce colours, yellows like acid in my eyes, burning reds too much for harmony. Not to mention all those ”impossible” combinations. Pink with orange? Please.

Then something happens when I filter that critical gaze through the viewfinder of a camera – how my perception of ”the image” is different to the one of ”reality”. The colours turn magnetic, pull me towards them. And I find I love the expressiveness, the vivacious fun!

Images: Vibrant red against neon blue at Kew: Dahlia ’Bishop of Llandaff’ with Verbena Bonariensis. Sharp pink with bright yellow at Kew: Rudbeckia fulgide ’Goldsturm’ with Echinacea Purpurea, and pink Anemone x hybrida ´Königin Charlotte´ with a lime green Euphorbia at Great Dixter.

26 comments:

Kersti said...

Jag är absolut ingen expert på blommor och blad. Jag bara njuter av dem helt ohämmat och utan kunskap. Men jag tror att den rosa växten på nedersta bilden är vad jag kallar en höstanemon jag har bilder på den från förra hösten här http://plommenad.blogg.se/2008/august/hostanemoner.html#comment
Förövrigt håller jag med om att man behöver få tappa huvudet någon gång emellanåt.

Anita said...

Det är härligt att tänja gränserna när det gäller färgkombinationer. Härliga exempel du visar. Har själv en färgklick bestående av gula rudbeckior och röda solhattar. Och som fjärliarna älskar den. Rosa mot lime har jag haft förut (rosa nävor mot daggkåpans limegröna blommor). Det roliga är att färgerna blir annorlunda när dom kombineras med en annan. När jag hade daggkåpa och rosa näva så upplevde jag daggkåpan mer limefärgad. Nu har jag den i kombination med blå nävor och då drar den mer åt gult. Färger är otroligt spännande.

Slottsträdgårdsmästaren said...

Det här var intressant. Visst är det så att man i kameransökaren accepterar mer än man gör i ´´verkligheten´´ där i varje fall jag dras åt det harmoniska och återhållsamma men när jag väljer ut bilder till inlägg så får de färgsprakande bilderna förtur på något sätt...

AnnCharlotte said...

Jag känner verkligen igen mig i att man ser världen på ett annorlunda sett genom kameralinsen...

Ruben said...

Tror också att det är en höstanemon. Det är klart att man måste experimentera lite med färger i trädgården. Hur ska man annars komma på vad som passar alldeles särskilt bra ihop? Ibland hjälper trädgårdens små "rymlingar" till med den perfekta kombinationen, som tur är! /Ruben

Arboarkticum said...

Härligt att höra att den svala bleknästa svala ibland hoppar över skaklarna! Om man aldrig förvånar sig själv blir livet bra trist.

Bishop of Llandaff är faktiskt helt oemotståndlig. Den var ingången till något som nästan kan kallas dahliamissbruk (som vi fortfarande skäms en smula över).

Anemonens kompis ser ut som en törel, euphorbia av något slag, möjligen vårtörel, men det får vi inte riktigt ihop med den samtidiga blomningen av anemonen.

Pusepilde said...

Herlig!
jeg liker å se på bilder av elektriske fargekombinasjoner, men jeg er ikke flink til å slippe fargene til i mine egne bed. (I pottene derimot...!)

I år skulle jeg prøve. Skarlagensrød monarda havnet midt i herligheten, jeg holdt ikke ut. Nå er den gitt vekk og jeg har fått fred...

Anja said...

Hallo där kära Camellia! Vad vad det jag sa - Du borde komma hit i augusti och få en och en annan glädjefnatt då försvinner den bleknästa, svala svenskan och fram träder en eldig dam som aldrig mer vill titta åt något blekt...typ;))!Fast den nyfiket färggranna tycks ha vaknat redan i Kew! Ja, kameran ger vidgade vyer och man lär sig att se på nytt sätt./Anja

Camillas Foto said...

Ibland behövs de där färgsprakande blommorna för att kicka liv i en.
Ha det bra
Kram

The Intercontinental Gardener said...

Vilken härlig inlägg! Jag instämmer helt med det där med kameralinsen. Och jag klär mig väldigt neutralt också (mitt hem har också mycket "naturfärger", med inslag av mer färg i tavlor; lugnande, tycker jag). Växter kan däremot för min del ha vilka färger som helst, även om min egen trädgård går också i svala toner. Naturen kan inte riktigt göra fel i mina ögon, bara människan kan blanda färgerna "fel" ( i mina ögon), som i kommunala tapetgrupper... Oj, nu kom jag på: jag har faktiskt en favorithandväska i mandarinorange, som åker fram vissa dagar och andra stannar bestämt i garderoben; ännu ett tecken på hur mycket färger kan prata till mig.

Thorins Trädgård said...

Hallå Camellia! Måhända att du kallar dig bleknäst och har en fadäs för färgerna som min vän formgivaren Andrea kallar för lortsverigefärgerna. När du väljer vad du vill presentera för oss, blir det ändå färgstarkt och kontrastrikt.

Motsägelsefullt? Ja. Bra? Ja.

Marit

Lillebeth said...

Lustigt, stämmer helt med mina erfarenheter. Rött o orange på 60-70-tal. Grönt o rött O brunt) på 70-talet.
Men nu eller sedan 80-tal alla de där dova naturfärgerna - och i trädgården nuförtiden (tidigare gärna orange o blått) rosa, lila, blått o vitt. Jag kallar det utveckling;) Har inte hunnit till din färgglädje - än, men Echinacea den rosa lyser fint hos mig också.

Hanneles paradis said...

Rabatt i eldiga färger är fint,
riktiga solnedgångens färger.

Nutty Gnome said...

Oh Camellia, those colours are glorious! I love the Dahlia ’Bishop of Llandaff’ against the Verbena. I've just recently planted my first verbena and, this year, I've been coming across the Bishop all over the place - he's obviously calling me!

Have a lovely cool day! :)

Nutty Gnome said...

Oh, and by the way, I forgot to mention it in my last comment, but ....... I've nominated you for the meme on 'seven things you didn't know about me'. I hope you don't mind! There's no pressure to do it, but if you want to take part, then the rules are over on my blog!!! (it's your own fault for having such a great blog!):)

Nutty Gnome said...

Hi Camellia - sorry about that. I'd done the draft post, did the comment on your post, pressed the wrong button and lost all the links on the draft! Had to do that bit again, so you came to my blog before I'd posted - but it's up and running now.

The concrete for the pond posts was 1 part cement, 2 parts sharp sand, 4 parts 6mm ballast and enough water to mix it to a wet but not runny consistency. But it depends on what you're using it for - we had different quantities for cementing the wooden posts into holes.

Himself says that the how to make a completely square concrete mould would vary depending on whether you wanted to re-use the mould!

(PS. I'm Liz - Ruth is First-Born, but is named on my blog as she does the techi bits round the edges)

Glädjekällan said...

Din färgskala hör också till mina favoriter.
När det är dags för klädinköp provar jag och provar och hamnar alltid till slut bland det svarta eller naturfärgade.
För ett par veckor sedan var min mamma på besök och jag hade en melerad t-shirt i dova färgtoner - grönt, brunt och gråsvart och hennes kommentar var:
- Idag har du den färgglada på på dig, ser jag ;-))).
Det gäller att trivas med färgerna (gråskalan) :-)))
Ha det gott
Birgitta

Karin / Livsluft said...

Det här var en härlig sida! Vilken vitamininjektion! Gillar hur du vågar jobba med färgkontraster. Det blir både vackert och spännande att titta på.Själv hade jag nog inte vågat. Jag håller mig mer till de lugna, stillsamma färgerna tillsammans, men tycker om färgsprak på bild.Jag kanske får utvidga mina gränser där?
Har själv bara börjat att anlägga det som skall bli en mormorsträdgård på en av mina uteplatser.Nåt litet hörn (hihihi, på den redan minimala ytan)får kanske överraska.Du inspirerade mig nu. Jag får ha med det i min planering.Jag har satt upp mig som följare på din blogg här. Kommer att återvända hit ofta för mer inspiration!Du skriver dessutom så humoristiskt, lärorikt och lite underfundigt.:-)
Ha en jättefin dag!
/Kram Karin

Roses and stuff said...

Det är intressant det där med färger och hur smaken förändras/utvecklas... Och en sak är säker: att den förändras. Åtminstone gör min det. Nu har jag börjat tycka om gult. Men orange: aldrig! Åtminstone inte i år.

Gail said...

Your images are wonderful~and they capture how nicely those colors really can come together! I love pinky purples and golds together! gail

Anonymous said...

Underbart att se dig tappa huvudet! Även om det är på ett mkt sofistikerat sätt...åker den 27 till Island och ska då nujuta av de dovare färgskalorna gissar jag.
kram Kati

Tant Grön said...

Den allra bästa showen i min trädgård från slutet av juli och långt fram genom hösten är den som de självsådda rudbeckiorna står för: Enorma blommor i knallgult, orange,rödbrunt, med distinkt brunsvarta mittknappar.Riktiga sjuttitalsfärger, som jag nog aldrig själv skulle välja att plantera in. Men de dök upp i en fröpåse med ettåriga blommor för tio år sedan och har sen dess aldrig lämnat vår trädgård. Och de är lika välkomna varje år, ett riktigt glädjepiller att mötas av när man gör lilla trädgårdsrundan.
Jag låter andra stå för den goda smaken, och kan falla i hänryckning inför väl genomtänkta och komponerade planteringar -medan min egen trädgård förblir lätt anarkistisk.
Många tappade huvuden där...

Ingela said...

Jag kan ibland också känna dragningen åt det färggranna, lysande, kontrastfärger men det går snart över. Skulle inte stå ut någon längre stund, gillar beskrivningen av din nedtonade färgskala, svart är färgen på övervägande delen av min garderob.

/Ingela

Glädjekällan said...

Tack för tips och kommentar. Nog kan krukorna vara hopmurade av takpannor.
Trevlig helg
Birgitta

Carol said...

Lovely! It is so true how colors can work in a garden but anywhere else... well maybe not. Your writing is so beautiful... just as Anja says on my recent post. If my prose... such as it is... in any way made her think of you ... I am deeply honored.

Carol said...

I forgot to say how much I enjoy your photos! Gorgeous shots. I would also like to add to what I just wrote ... that you write in two (at least) languages, where I can barely write in one! Your english is like silk ... smooth and flowing with an added sharp wit that I so admire.