En doftpåse för linneskåpet var mitt första möte med lavendel. Små hårda knutor under tyget luktade mystiskt gott i en barnanäsa och kändes lika exotiskt som saffranet i lussebullarna. Det tog årtionden innan jag fick uppleva denna lilla buske i friskt, levande tillstånd. Dra handen genom det aromatiska bladverket, låta blommornas söta doft stiga mig till huvudet. Och färgen, djup, intensiv, ilande nyanser av blålila. Än har jag inte sett lavendelhaven i Provence, annat än på bild, men jag skapar små lavendelskyar i min nya trädgård. Tre sorter har det blivit hittills, den klassiska engelska Lavandula angustifolia (tidigare L. officinalis, i klassiskt lavendelblå), och de två varianterna Munstead (ljusare, och blåare), och Hidcote (kraftigt lila och med ett underbart silvergrönt bladverk). Redan i juni knoppar det, och blommorna låter inte vänta länge på sig – och varar hela juli och en bra bit in i augusti.
Posts
2 comments:
Härligt, lavendel är verkligen underbart. Jag har nästan glömt av det lite nu när vi inte ha trädgård. Men kan känna doften nu... :-)Hoppas du har en bra kväll!
Hej, Misen, tack för din hälsning. Har jobbat ikväll, men i morgon bär det iväg till Dorset och bara vara... Kul det där med Ikea, här i England får man som svensk en extra kick – eftersom man inte brytt sig om att översätta alla svenska namnen på sakerna. Då kan man gå och fnissa åt engelsmännen som försöker klura ut vad det står på skyltarna.
Post a Comment