Sunday, 15 January 2012

Ökens guld/The Gold of the Desert


Det är på vintern apelsiner mognar. Var det på 70-talet (rätta mig gärna ni som har bättre minne) som det var först runt advent handelsdiskarna fylldes av de maffiga, färgglada frukterna, för att sedan tunnas ut fram på tidig vår. Nånstans i början på sommarlovet hade man nästan glömt dem, men så var de där igen, söta, saftiga och sällsamt livsbejakande, också en själens vitamininjektion lagom till första snön. Min familj frossade aldrig i frukt när jag var barn, utom just till jul. Närmast olovliga överdoser i apelsiner och satsumas. Det var väl något med mörkret, solbristen. En apelsin var som solen själv, fyllde hela handen. Numera har jag förlorat känslan, upptäcker jag när jag kommer till Marrakesh – och barndomsmagin väcks till liv igen. Apelsinerna mognar i Marocko i december. Nej, det är inte bara det att de säljs i varje gatuhörn. Lyser brandgula från åsnekärror, lastbilsflak, på dukar utlagda på trottoarerna, i drivor byggda på höjden, orange pyramider. Det är inte heller att man enbart kan korsa det smått legendariska centrala torget Djemaa el Fna i medinan, gamla staden, i korselden av oräkneliga, konkurrerande försäljare av färskpressad apelsinjuice.


It is in winter oranges ripenWasn't it the 70's that it was not until around Christmas, and only then, supermarkets were filled with the juicycolourful fruitand then had more or less disappeared by early spring. Somewhere at the beginning of the summer holidays one had almost forgotten about thembut they would return again, sweet, succulent and strangely life-affirming, in time for the first snow in late NovemberMy family allowed ourselves a winter overdose of oranges and satsumasIt had something to do with the dark days, the lack of sunlight. An orange was like the sun itselffilled the whole handNowadays, I have lost that particular feelingI realise, when I arrive in Marrakesh - and childhood magic is brought back to life again. No, it's not just that oranges are sold in every street corner, from donkey carts, back of lorrieson canvases laid out on the pavementsin droves, in man-made hills of fruit, orange pyramidsNor is it that you can only cross the legendary central square Djemaa el Fna in the medinathrough crossfire of the countless, competing vendors' cries about freshly squeezed orange juice.

Det som drabbar mig är apelsinträden.
Det är som om jag kommit till saftens källa.


What hits me are the orange trees.
It's like I've come to the well of the juice.


De förvånansvärt små, prydliga träden växer förstås på innergårdarna till palatsen (se mer om dem i föregående inlägg) och stadsmuséet. Stadsmuséet!


The surprisingly smallneat trees grow, of course, in the courtyard to the palaces (see more about them in the previous post) and within the grounds of the municipal museumThe municipal Museum!


Men allra läckrast – och mest oväntat – är att vi kan vandra i timmar åt än det ena hållet i staden, än det andra, och varenda stor gata – och de är många – är kantad, på båda sidor, av apelsinträd. Till och med längs den enorma, hårt trafikerade genomfartsleden Avenue Mohammad VI, ståtar de, ett på var tionde meter. På båda sidor. I dubbla rader, eftersom avenyn dessutom bjuder på en mittrefug som svenska Trafikverkets generaldirektör inte ens kunnat drömma om i sina våtaste mittrefugdrömmar. Eller egentligen är det sex mittrefuger på rad, vartefter vägen går rakt igenom en giganorm olivlund för att sedan dra en bra bit ut på landet, fortfarande med planterade refuger, om än i något mindre bombastisk skala. Spännvidden och omfattningen av de centrala delarna av mittrefugernas plantering trotsade all möjlighet att göra dem någon som helst rättvisa på bild, men tänk er dessa rader av apelsinträd, uppstickande ur tiotusentals rosenbuskar i till synes oändlighet. Lägg till en liten fontän på var tolfte meter, och, lite diskret så där, det tar en liten stund innan den framträder på näthinnan, den blåslöjade konturen av Atlasbergen i fjärran.


But the most fantastic - and most unexpected - is that we can walk for hours in any direction of the city, and every high street - and they are many - is lined on both sideswith orange treesEven along the hugebusy thoroughfare Avenue Mohammed VIthere is one orange tree in every ten metersOn both sides. In double rows, as the avenue also offers a center refuge the size of a small town park. Or actually, there are six refuges in the middle of the row, after which the road runs through an ginormous olive grove before it hits the countrysidestill with planted traffic islandsalthough on a somewhat less bombastic scaleThe range and extent of the central part of the refuge planting defied any try to make it justice on a photograph, but imagine these rows of orange treessticking up out of the tens of thousands of rose shrubs into what seems like eternityAdd a small fountain every twelve metre, and, the blue-veiled contour of the Atlas Mountains in the distance.

Kan man inte fylla Stockholms Stadsmuseums innergård med krusbär. Ett hav av körsbärsträd runt stadshusets kajkanter. Hallon på Sergels torg, någon? Någon lämplig, tjockhudad frukt som kan kanta Essingeleden?


Couldn't the courtyard of Victoria & Albert's Museum be filled with gooseberry shrubsA sea of ​​cherry trees around the Parliament. Raspberries in Trafalgar Square, anyone? Any suitablethick-skinned fruit that can frame the M25?

(Det bästa från Marrakesh har jag sparat till sist – en smått surrealistisk trädgård skapad av en konstnär under första halvan av 1900-talet, i modern tid förvaltad av en världscelebritet som vi mer associerar med mode och parfym…)


(The best bit of Marrakesh, however, I have saved for last - a somewhat surrealist garden created by an artist in the first half of the 1900s, and lovingly catered for in modern times by a fashion and perfume celebrity...)

3 comments:

Glädjekällan said...

Det är framför allt apelsinträden, med både blommor och frukter samtidigt som jag minns från åren då min man jobbade i Portugal. Särskilt blommorna som spred sin underbara doft under senhösten när jag var där på besök.
Krusbärsplanteringar, ja men inga offentliga hallonplanteringar - dess ...... rotskott. Fult ord :-)
Trevlig helg.
Birgitta

Anita said...

Och jag minns citronlundarna när vi var på semester i Sorrento i Italien. En kväll skulle vi och ett par till gå till en 'lokal' restaurang som hotellet rekommenderat. Vi fick en vägbeskrivning. Vi började gå och kom så småningom till en smal väg 'med tak'. Taket var en flera kilometer lång pergola klädd av citronträd. Jag minns att jag knappt såg vägen för jag gick hela tiden med huvudet bakåtlutat, stirrande mot de stora, läckra gula frukterna som nästan touchade mitt hår. Det blev en mycket lyckad middag. När vi gick tillbaka var det mörk natt. När vi kom till 'citronvägen' så lyste citronerna mot oss i mörkret. Ett minne som för alltid kommer att finnas kvar hos mig. Jag tor att dessa lysande frukter i den mörka Italienska natten har gjort att jag fascinerats så mycket av växter som lyser i mörkret. Det kan till och med ha varit den kvällen som drömmen om mitt Månskensland föddes ... även om jag inte visste det då.

Ha en fortsatt skön helg!
/Anita

cessione del quinto said...

Fotos dieses Blogs sind großartig, magisch. Ich mag.
Sara M.